”Jag orkade inte utan stöd”

Åsa Moberg har skrivit en bok om att vara anhörig till en psykiskt sjuk person

BOKRECENSIONER

Var sjätte timme begår en människa självmord i Sverige.

Över en halv miljon svenskar äter antidepressiva piller.

– Att leva med en psykiskt sjuk person påverkar i hög grad livet för de närstående. Men trots att det berör så många är det ingenting man talar om.

I sin nya bok ”Vara anhörig” ger Åsa Moberg röst åt en bortglömd grupp.

Var finns hjälpen? – Som anhörig till en psykiskt sjuk har man svårt att hävda sin rätt att uppta plats i sitt eget liv, säger Åsa Moberg och efterlyser ett hjälpsystem liknande Anonyma Alkoholister.
Foto: Mats Strand
Var finns hjälpen? – Som anhörig till en psykiskt sjuk har man svårt att hävda sin rätt att uppta plats i sitt eget liv, säger Åsa Moberg och efterlyser ett hjälpsystem liknande Anonyma Alkoholister.

Hon vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att få hjälp av vården när en närstående drabbas av psykisk sjukdom. I tolv år var hon sambo med fotografen och översättaren Adam Inczèdy-Gombos, som är manodepressiv. Tillsammans skrev de den uppmärksammade ”Adams bok”, som gav en inblick i hur en människas tankevärld ser ut när den blir psykotisk och hur det är att stå bredvid och känna sig maktlös.

Orkade inte utan hjälp

– Många frågade mig hur jag orkade. Svaret är att det gjorde jag inte. Inte utan stöd från vården och något sådant stöd fick jag inte.

Hon säger att hon är ett bra exempel på en misslyckad anhörig.

– Jag lyckades aldrig få till stånd någon kommunikation med läkarna. Jag träffade 140 under ett tiotal år och det var bara en som gärna talade med de anhöriga. Kanske berodde det på att han skulle pensioneras och hade sin karriär bakom sig.

Sommaren år 2002 gav hon upp. Då hade hon ännu en vår vädjat om insatser vid tidiga tecken på en annalkande psykos. Men förgäves. Elva år tidigare hade hon för första gången medverkat till att Adam blev tvångsinlagd. Därefter började vandringen in och ut genom det svenska sjukdomssystemet. Olika läkare och olika mediciner.

Få bryr sig

”Vara anhörig – bok för anhöriga till psykiskt sjuka” har Åsa skrivit på beställning av ett förlag.

Den ger en bred bild av hur vårdapparaten fungerar eller snarare inte fungerar ur de anhörigas vinkel, skildrar med hjälp av olika fallbeskrivningar hur vardagen med en psykiskt sjuk närstående ser ut, redovisar olika förhållningssätt till patienter och ger exempel på nytänkande och vård som faktiskt fungerar.

– Ett viktigt råd till anhöriga är: Sök hjälp för dig själv. Du behöver det för att orka och för att få möjlighet att värna om din egen tillvaro. Som anhörig till en psykiskt sjuk har man svårt att hävda sin rätt att uppta plats i sitt eget liv.

Om en människa får cancer erbjuds de närstående stödsamtal med en psykiater. Om någon däremot drabbas av en psykisk sjukdom får de anhöriga ingen hjälp alls. Dessutom kan det vara så att de själva tvingas hantera de psykoser som psykiatrin inte tar hand om. Vilket kan vara mycket skrämmande för alla inblandade.

– Ingen frågar efter om psykpatienterna har barn. Om de har det, vad händer med dem? På vissa sjukhus finns en barnverksamhet men långt ifrån på alla. Hur tänker de inom vården som inte bryr sig?

Efterlyser hjälpsystem

– I dag förväntas de anhöriga fylla i där de offentliga resurserna inte räcker till. Ungefär 20 000 psykiskt sjuka bor hos sina föräldrar. De slits ned och riskerar att till slut bli vårdfall själva. Psykisk sjukdom liknar kroppslig sjukdom på det sättet att det finns en rädsla för ”smitta”. Man blir ledsen av att träffa någon som är deprimerad, man kan få ångest av att träffa någon som har ångest.

Åsa Moberg efterlyser ett hjälpsystem för anhöriga av samma modell som AA, Anonyma Alkoholister. Det är gratis, finns över hela landet och i stora delar av världen.

– Jag är övertygad om att människor med likartade problem skulle må bra av att träffa varandra och tala om sina erfarenheter.

Fakta: Åsa Moberg

3 svar från Åsa Moberg

Åsa Mobergs boktips till...

Ingalill Mosander