"Min släkt levde på bedrägeri"

Refuserad 300 gånger. I dag är Tawni O´Dell succéförfattare

BOKRECENSIONER

Tawni O´Dell finansierade sina universitetsstudier genom att hoppa upp ur en tårta på svensexor.

Numera försörjer hon sig som författare.

Karriärsbyte Nu behöver inte Tawni O´Dell hoppa upp ur tårtor längre för att försörja sig. Succéförfattaren är aktuell med en ny roman.
Foto: henry lundholm
Karriärsbyte Nu behöver inte Tawni O´Dell hoppa upp ur tårtor längre för att försörja sig. Succéförfattaren är aktuell med en ny roman.

Hennes debutroman ”Villovägar” låg länge etta på amerikanska bestsellerlistan, före John Grisham och Isabel Allende.

Nya boken ”Ivans återkomst” har fått kritikerna att tappa andan.

Det är ingen hejd på lovorden. Enastående. Gripande. Lysande. Realism när den är som allra bäst.

– Jag är så lättad. Efter framgången med min första roman kunde jag inte skriva alls. Jag var paralyserad av alla förväntningar, säger Tawni O´Dell i telefon från USA.

Övergivet samhälle

Hon är uppvuxen i Alleghenybergen i Pennsylvania, Amerikas bakgård. Förr fanns här en blomstrande gruvindustri, i dag är samhällena övergivna och invånarna drar sig fram på socialhjälp och tillfälliga arbeten.

–Det finns mycket alkoholism och ilska. Många låter frustrationen gå ut över sina närmaste och familjevåldet är utbrett. När gruvorna slogs igen drabbades människorna av en känslomässig tomhet, det var en hel kultur som försvann.

Det är i ett sådant samhälle som ”Ivans återkomst” utspelas. Huvudpersonen har efter en olycka tvingats avbryta en karriär som fotbollsspelare, flyttar hem igen och börjar jobba som vicesheriff. Tyngd av en känsla av misslyckande försöker han bygga upp sitt liv på nytt.

Levde som sin huvudperson

– Jag var tvungen att gå igenom samma resa som Ivan för kunna förstå honom. Precis som han tyckte jag att jag var alldeles för sofistikerad för att bo kvar. Och precis som han insåg jag att man kan hata en plats man älskar, beundra någon man föraktar och att man kan avundas ett liv man aldrig velat ha.

Tawni O´Dell beskriver sig själv som sprungen ur ”white trash”, en amerikansk beteckning på fattiga, outbildade vita.

– Mina farföräldrar försörjde sig på försäkringsbedrägerier. De skadade sig själva, hotade med att stämma olika företag och lyckades på så vis pressa ut en hel del pengar. De levde högt på dem ett tag men när de tog slut sände de iväg sina fyra barn till olika släktingar.

– Det var när min pappa skickades iväg till Pennsylvania som han träffade min mamma. Hon tyckte att han var exotisk, blev med barn och pappa fick ge upp sina planer på vidare studier.

I dag är hennes föräldrar omgifta. Hon har en styvmor, en styvfar, en exstyvmor, en frånskild och omgift yngre syster som har tre barn med tre olika män, en halvsyster som är i tonåren, en nioårig halvbror, en styvsyster som är villkorligt frigiven och mängder av folk som är släkt med henne biologiskt eller via giftemål eller skilsmässor och som bor i husvagnar, fängelser eller någon isolerad håla på landsbygden.

– Även om allihop tycker att det är bättre att kunna göra rent en revolver än att skapa en metafor är de alla väldigt stolta över att jag publicerat flera böcker. Jag betraktades som underlig när jag var barn eftersom jag tyckte om att läsa böcker och är den första som tagit en akademisk examen.

– Jag har en låda hemma med 300 refuseringsbrev. I hela mitt liv har jag skrivit och skrivit men det var inte förrän jag lät händelseförloppet utspelas i mina egna hemtrakter som allting plötsligt föll på plats.

Tawni O´Dells debutroman ”Avvägar” hamnade i händerna på Oprah Winfrey och därmed var hennes lycka gjord.

Tuff skilsmässa

– Först var jag oerhört glad. Mitt förlag skickade ut mig på resor över hela världen, jag fick beröm, uppmärksamhet och pengar. Men mitt äktenskap höll inte, jag genomgick en svår skilsmässa och kände bara ångest inför nästa bok.

Nu har hon flyttat hem till Pennsylvania igen med sina barn.

– Det var som en sten fallit från mina axlar. Jag har förändrats, fått andra prioriteringar och värderingar.

Hennes framgångar har gjort henne ekonomiskt oberoende. Men hon har inte glömt hur det kändes att vara fattig och tvingas hoppa upp ur tårtor på svensexor för att försörja sig.

– Det var skräckinjagande. Jag betraktades inte som en mänsklig varelse, bara ett stycke kött.

Fakta: Tawni O´Dell

3 svar från Tawni O´Del

Ingalill Mosander