Aftonbladet
Dagens namn: Matteus
Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Wendela / Ledig
  ”Oemotståndligt om julälskande gris” Ingalill Mosanders favorit den här veckan.
  Storslaget om ett krig vi nästan glömt ”Stridens skönhet och sorg” av Peter Englund
  Sann historia om faderskärlek ”Filmklubben” av David Gilmour
  Tungt inlägg i fetmadebatten ”De hungriga åren” av William Leith

”Jag har svårt för verkligheten”

Sara Stridsberg skriver om döden igen

Säker Hon tycker om gränsvarelser och nya romanen är våldsam, smutsig och vulgär. Sara Stridsberg är sinnebilden av den unga arga feministen men önskar själv att hon vore mindre ordentlig. Det är i texten hon vågar ta ut svängarna, inte i verkligheten. Säker Hon tycker om gränsvarelser och nya romanen är våldsam, smutsig och vulgär. Sara Stridsberg är sinnebilden av den unga arga feministen men önskar själv att hon vore mindre ordentlig. Det är i texten hon vågar ta ut svängarna, inte i verkligheten. Foto: LARS ROSENGREN

Hon skriver om våld, sex och prostitution. Och vill vara mindre ”pappas flicka”.

– Jag önskar jag var vildare än jag är, ­säger Sara Stridsberg.

Den svarta luggen är kort och uppkäftig. I glipan mellan hennes pepitarutiga knickers och pippilånga sockar skymtar ett par rödkalla knän. Vantarna är clownstora och kängorna välsnörda.

Jo, hon vill något, Sara Stridsberg, 33. Med både kläder och bok. ”Drömfakulteten” är hennes andra roman efter prisade debuten ”Happy Sally”. Den ligger på cafébordet med silkesrosa omslag och blodsmutsig insida.

– Det handlar om en ensam tjackhoras död. Jag tänker mycket på döden. Jag har svårt att acceptera att allt jag tycker om kan tas ifrån mig, säger Sara Stridsberg.

 

Om Warhols mördare

Boken är en fri fantasi kring feministen Valerie Solanas som skrev SCUM-manifestet – Society for cutting up men. Hon sköt Andy Warhol på en gata i New York 1968.

– Det är det ögonblicket jag försöker fånga. Slutpunkten som rymmer de stora frågorna om död och våld. Precis som när Anna Lindh mötte sin mördare är våldet svårbegripligt och ödelägger både offret och förövarens liv. Andy överlevde men både hans och Valeries liv blev helveten.

SCUM-manifestet är en oresonlig uppgörelse med manssamhället. Hon snubblade över det på ett politiskt café på 90-talet och det stod länge oläst i bokhyllan.

– Jag trodde inte manifestet skulle vara så skojigt. Man måste vara både blind och döv för att inte läsa det som politisk satir.

Efter att ha översatt manifestet till svenska började hon romanskriva om den intellektuella horan som går ned sig i drogträsket.

 

Obestämbart vänster

Själv är Sara Stridsberg obestämbart vänster och pappan tillhör sosseadeln. Jan Stridsberg var fritidspolitiker (s) och är i dag gift med Göran Perssons talskrivare Anneli Toresson.

När Sara var liten gick hon och pappa i förstamajtåget men mamma promenerade på andra sidan gatan. Hon vill inte definiera sig politiskt, kallar sig feminist men skriver ingen pamflettroman.

– Om jag ville förändra samhället skulle jag inte skriva denna roman. Det är en litterär fantasi, ingen biografi. Det finns inget rätt eller fel, ingen vinner.

”Drömfakulteten” rör sig från en barndoms öken full av övergrepp till sexmarknaden i New York och slutar på ”dödens hotell” i San Francisco. Knivskarpa detaljer hämtade både från horhotellet i USA och erfarenheter från volontärjobbet på Alla Kvinnors hus i Stockholm gör hennes berättelse sorgligt vacker och plågsamt realistisk.

Boken innehåller fler könsord än ett lågstadiebarn kan räkna till. Det vulgära är något hon lägger mellan boksidorna. Aldrig i egen mun.

– Jag låter inte så. Jag är mer sentimental och hade nog tyvärr tyckt att Valerie var skitjobbig och tjatig. Samtidigt är det en njutning att iklä sig ett sådant språk.

 

Är en duktig flicka

Duktig flicka blev hon redan i gymnasiet och fortsatte så vara tills hon plötsligt en dag var nyutexaminerad jurist. Fast hon arbetade aldrig som jurist, skrivandet tog över.

Det rebelliska och alternativa författarlivet blev lugnare än hoppats på. Med en roman var hon etablerad och inte ens mamma är oroad utan tvärtom nöjd och stolt över sin dotter.

– Det är i texterna jag tar risker, inte utanför. Jag har ägnat hela livet åt att upprätthålla normalitet. Betalat hyran, varit snäll och väluppfostrad. En bok om mitt eget liv skulle vara tråkig.

Hon börjar rota sig i Hägersten och flyttar snart med sambon till större lägenhet i området. Drömmen finns bortom tullarna.

– Jag har alltid längtat efter att bo på landet, men inte hittat någon som vill flytta med mig.

I höst sätter hon upp sin första pjäs på Dramaten, specialskriven för skådespelaren Ingela Olsson.

– Jag har svårt för verkligheten. Finns inget tråkigare. Att skriva däremot är som att gå på bio – dygnet runt, säger Sara Stridsberg.

Jessica Ritzén (jessica.ritzen@aftonbladet.se)
Följ wendela