”Kändisfester är inget för mig”

Jens Lapidus om advokatkarriären, gangsterböckerna och livet som nybliven pappa

1 av 3 | Foto: Maja Suslin
skriver böcker på natten Baktanken var aldrig att bli författare, utan det var snarare en hobby som utfördes nattetid. Nya boken ”Aldrig fucka upp” medger Jens har en högre press än den första som släpptes för två år sedan. Själv håller han huvudet kallt.
BOKRECENSIONER

Efter dundersuccén med "Snabba cash" är Sveriges skjutjärnsförfattare nr 1 är tillbaka! Nu kommer Jens Lapidus andra bok ”Aldrig fucka upp”. Hans guzz* Hedda har godkänt och tycker storyn e fett kala*.

Vore det inte för polarna och Hedda hade succéromanen ”Snabba cash” fortfarande legat som spridda papperslappar hemma i Jens Lapidus byrålådor. Nu, två år efter debuten och 400 000 sålda exemplar senare, kommer uppföljaren. Själv är han ganska nöjd med att ”hobbyprojektet” slog så väl ut. Han kan numer semestra i 17 länder och hitta sina översatta böcker i närmsta bokhandel. ”Snabba cash” ska dessutom bli film.

– Kan du inte ta ett nytt grepp? Alla intervjuer handlar om att ”vi träffas på ett stressat lunchmöte”.

Nej, vi kan inte ta ett nytt grepp. För en man vars liv går i 130 knyck, vars böcker skrivs på nätterna när lillgrabben sover, vars advokatkarriär går spikrakt upp är 50 minuter på sushibaren nedanför kontoret en evighet. För en journalist är 50 minuter med Sveriges hetaste författare nada. Detta är ett stressat lunchmöte!

– Jag är osäker på om vi hinner ta några foton. Kan ni inte använda er av pressbilder?

Hmffgrr. Ett uppsnappat motto av Jens Lapidus: ju mer jobb man har desto effektivare blir man. Fan tro’t. Nu kör vi:

Tre män, fyllda av bitterhet och hat mot systemet. En snut, en kriminell invandrargrabb och en skjutglad svenne med grav posttraumatisk stress från uppdragen som legosoldat i Mellanöstern. Knark,

vapen och jugge-maffia. Temat känns igen från ”Snabba cash”. Men nu är det betydligt mörkare. I ”Aldrig fucka upp” tvinnas huvudkaraktärerna allt närmare varandra i en intrig som spinner kring Palmemordet. Scenen: Stockholms undre värld, en Stockholm noir:

– Det är ett jävla bra namn. Jag har kommit på det själv, ha ha.

Inget fel på självförtroendet, tydligen. Jens Lapidus är mannen som fått allmänheten att vallfärda till bokhandlar och

bibliotek. Själv tycker han det är kul att ”Snabba Cash” läses av folk som aldrig tidigare hållit i en bok. Rinkebysvenskan och det korthuggna språket har uppenbarligen gått hem i de breda folklagren. Trots att förlaget till en början rynkade på näsan.

Även om han aldrig umgåtts i invandrarkretsar och är betydligt mer familjär med innerstan än Alby, Fittja och Rinkeby har slanget blivit ett signum som går igen i den nya boken. Gangsta-jargongen har studerats in hemma på kammaren via Jonas Hassen Khemiris böcker och texterna från rap-gruppen Latin Kings. Och Jens Lapidus erkänner att den personliga lojaliteten snarare ligger hos Lating Kings frontman Dogge Doggelito än stureplansmogulen Alex Schulman.

Han ser inga problem med att språket hämtats från en värld långt ifrån hans egen trygga uppväxt i medelklassområdet Gröndal i Stockholm. Tvärtom. Jens Lapidus tycker det är en bra och neutral utgångspunkt för att skildra andra sociala sfärer. Med en journalist och en socialarbetare som föräldrar har han dessutom både språkintresset och know how om samhället med modersmjölken. Enligt honom gäller det att ha en fingertoppskänsla för snacket i varje gruppering. Oavsett om det gäller kotlettbratsen i Djursholm eller kidsen i betonggettona.

– Allt kan ju inte vara självupplevt. Då skulle det inte finnas någon litteratur. Det handlar om att uttrycka sig så övertygande att folk tror på det man skriver.

Sedan ”Snabba cash” kom ut har Jens Lapidus fått tummen upp av de klienter och fängelseinterner han träffar på i jobbet. Ett betyg han är mycket nöjd med. Och någon författare har Jens Lapidus ju faktiskt aldrig drömt om att bli. Men de kriminella levnadsöden han stötte på under sin tid som notarie i Sollentuna tingsrätt var för intressanta för att inte bli satta på pränt. Iakttagelser, detaljer och personstudier hamnade på små kom-ihåg lappar och anteckningar i mobiltelefonen. Arlanda låg under hans juridiska distrikt. Det gav en näst intill total inblick i den svenska narkotikavärlden.

Eftersom han var utled på den svenska deckartraditionen: medelålders snutar som löser mordgåtor i sina hemstäder, ville han göra något nytt. Ett underdogperspektiv från killarna han mötte på andra sidan skranket i tingssalen. Den amerikanska käftsmällitteraturen var förebilden. Men i

”Aldrig fucka upp” har Jens Lapidus övergett den mest experimentella staccatostilen.

– Jag är väldigt nöjd med boken. Den har bättre intrig och personbeskrivningar och är mer...mogen.

Kanske kan Jens Lapidus beskrivas som en social kameleont. En klädmedveten raketkarriärist som levererar initierade skildringar från betongen med influenser från rappre-bellen Dogge Doggelito. Trots det vägrar han ta ställning i den svenska samhällsdebatten. Han påpekar beklagande att Stockholm är en av Europas mest segregerade städer. Men böckerna och dess karaktärer får stå för sig själva. Leva sitt eget liv. Pekpinnelitteratur är inte hans grej.

Även om han beskriver författarskapet som en hobby medger Jens Lapidus att pressen inför ”Aldrig fucka upp” var betydligt större är när den förra boken släpptes för två år sedan. Nu väntade recensenter och tusentals läsare på något lika bra, eller

bättre. Själv har han försökt hålla huvudet kallt och inte bry sig.

– Det är livsfarligt om man börjar anpassa sig efter förväntningarna. Allt kreativt skapande måste komma inifrån. Annars är det inte kreativt utan nån slags reklam.

Sushin är uppäten. Jens Lapidus skruvar otåligt på sig. Har vi varit tillräckligt effektiva? Jodå, fotografen har plåtat under intervjuns gång. Allt för att korta ledtiderna.

– Får jag kolla bilderna? Slipsen får inte sitta fel. Jag är för fan Sveriges bäst klädde man. Det förpliktigar!

Jens Lapidus skrattar. Stilmedveten var rätta ordet och faktiskt: utnämnd till Sveriges bäst klädde man 2007 i tidskrifte

n Café. Men skrattet är högst självironiskt och avslöjar att de oerhörda författarframgångarna inte förändrat honom speciellt mycket. Trots att kändisinbjudningarna duggar tätt föredrar han att pyssla om fem månader gamla Jack tillsammans med hustrun Hedda hemma i lägenheten på Söder .

– Jag gick på några kändisfester i början men insåg direkt att det inte var något för mig. Jag känner ju ingen där och vill inte bli fotograferad i de sammanhangen.

Och det nyliga faderskapet utgör knappast något hinder för nästa bokprojekt som redan dragit igång. Nu skriver övermänniskan Jens Lapidus bara ännu senare på nätterna, med den vassaste recensenterna av alla vilande i sängen bredvid:

– Jag har störst förtroende för Hedda. Hon har hängt med under bägge böckerna. Vi diskuterar fram och tillbaka och oftast tycker jag som hon.

FAKTA

Jens Lapidus

Namn: Jens Lapidus.

Ålder: 33.

Bor: Lägenhet på Södermalm i Stockholm.

Familj: Hustrun Hedda och en son, fem månader gammal.

Yrke: Brottsmålsadvokat.

Aktuell: Nya boken ”Aldrig fucka upp”.

Senast köpta ...

Bok: ”50 management ideas you ought to know”.

Cd: Har inte köpt cd på åratal men senast nerladdade är Madonnas nya.

Semesterresa: Kalifornien.

Plagg: Strumpor.

Snabbmat: Hamburgare på McDonalds.

Antingen eller

1. *Martin Scorsese/Colin Nutley

2. Klassisk musik/ Rap*

3. *Slips/T-shirt

4. *Stureplan/Utanför tullarna

5. *USA/Europa

6. Stadsjeep/ Fiat 500*

7. Latte/ Bryggkaffe*

8. *Ikea/London W8

9. *Hyrfilm/TV

10. Alex Shulman/ Dogge Dogelito*

11. Vin/ Öl*

"Aldrig fucka upp"-parlören

Habibi = Kompis, snygging

Homie = Kompis

Hood = Hemkvarter

Jalla = Skynda, kom igen

Kala = Bra

Keff = Dålig/skit

Mecka = Rulla en joint

Najslich = Snygg, bra

Shonne = Idiot/idioter

Shunne = Snubbe

Softa = Vila, koppla av

Stekare = Idiot

Suedi = Svensk/svenne

Töj = Hash