”Jag gick in i väggen”

Huvudpersonen i ”Bara vanligt vatten” är superstjärna: Deckarförfattaren Stella Friberg har massor av fans och är ständigt påpassad. Förlag och läsare väntar ivrigt på hennes nya bok. Plötsligt börjar hennes yrkes- och privatliv rasa samman, symboliserat av en vattenläcka i lyxlägenheten. Stella försöker hålla fasaden uppe så gott det går.

Kajsa vet vad det vill säga med press mitt i framgången. Skrivande, programledarjobb och vardagen i en tvåbarnsfamilj har periodvis blivit för mycket. För tre, fyra år sedan fick hon till exempel säga stopp till intervjuer.

– Efter den akuta krisen försökte jag tänka: Vad är det som stressar mig? Jag insåg att jag försökte begränsa och kontrollera tillvaron genom att ha koll på precis allt hela tiden.

– I flera år försökte jag ha ett system med att sätta gränser och säga nej, men det håller inte när det dyker upp oförutsägbara saker. Om ett barn skulle ha med skridskor till skolan en dag så kände jag bara ”åh nej!”.

I stället har Kajsa lärt sig försöka släppa kontrollen och leva mer i nuet.

– Gör jag en sak så gör jag bara den. Jag vill inte tänka på nästa grej. Som i höstas – jag redigerade romanen, skrev en ny bok, gjorde ”Snacka om nyheter” i tv, ”På minuten” i radio och har familj. Hade det varit tidigare hade jag gått under. Men något har jag verkligen lyckats förändra.

Jag tror henne. Hon verkar lugn och glad när vi ses, även om hon nyss varit på maskeradklädesjakt åt ena dottern och boksläppet är nära.

”Kriser är utvecklande”

Liksom i de tidigare romanerna finns här besvärliga vändpunkter som leder till förändring. Fast Stella kan inte tänka sig att något kan gå fel. Det har hon gemensamt med många, tror Kajsa.

– Det finns en lyckofixering i dag. Människor definierar lycka som yttre framgång och avsaknad av problem. Kriser ses som något som ska undvikas eller medicineras bort. Men livet är utveckling, och det sker via kriser. Framgång, till exempel, har väldigt lite att göra med inre tillfredsställelse.

”Bara vanligt vatten” tar upp många baksidor med kändisskapet – särskilt för kvinnor. Stella i boken vill leva upp till sitt varumärke och verka perfekt. Det gäller också utseendet. Hon shoppar dyrt och stajlas på bilderna.

Går det att stå emot skönhets-kraven när man är känd?

– Man väljer själv. Men det går inte att komma ifrån att man påverkas. Stella är väldigt självmedveten, och det är sällan positivt. Jag bryr mig inte om hur jag ser ut om jag ska hämta i skolan till exempel. Ska jag göra något i pr-syfte är det annorlunda. Men det får inte bli för mycket fixande med bilderna, man måste vara igenkännlig.

Har du en offentlig och en privat sida?

– Nej, jag vill vara samma person inåt och utåt. Men jag väljer att inte visa allt.

”Sann mot mig själv”

Hon tackar numera nej till lekprogram, kändistidningar och förfrågningar om att visa upp trädgård och hem.

– Man vill alltid att kvinnor ska berätta om hur de håller sig form och gullar med sina barn. Det blir för geggigt! Jag försöker vara sann mot mig själv både när jag väljer jobb och i andra sammanhang.

Drivkraften är att det ska vara kul.

– Mitt mål är att fortsätta ta chanser jag får. Jag har haft jätteroligt i min karriär och det tänker jag fortsätta att ha.