”Jag hatade att jag ville skriva”

Bråkiga blonda lockar studsar över Möllevångstorget i Malmö. På decimeterhöga bootsklackar i gråa stuprörsjeans.

Risken att förväxla Amanda Svensson med en medelklassig kulturdam är obefintlig. Ändå är hon livrädd för att ertappas shoppandes på Gudrun Sjödén. Livrädd för att vävas in i kulturtapeterna hon vuxit upp med på etthundrasextiofyra stuckaturkvadrat.

Har en litterär bakgrund

Pappa Per Svensson är författare och kulturchef på Expressen, mamma Ann-Sofie är litteraturvetare.

– Jag hatade att jag ville skriva. Ville inte vilja. Det kändes som ett intresse jag inte valt själv. Man vill inte bli sina föräldrars dotter.

Femton år gammal nominerades hon till lilla Augustpriset för en novell. Då var skrivlusten mest en skavande ryggsäck.

– Jag vill inte att mitt liv ska kretsa kring en förlagsfest. Det är nog lätt att bli beroende av kulturetablissemanget. Länge kändes det konstnärliga bara navelskådande och egoistiskt.

Så hon kastade sig in i politiken. Förra valet stod hon på folkpartiets riksdagslista. Men äcklades av maktspelet och flydde tillbaka till skrivandet.

Efter studenten skickade hon manus till Norstedts, som

ville att hon skulle fortsätta knattra. Pappa fick läsa debutromanen ”Hey Dolly” först när den var antagen.

– Förlagschefen fick veta vem pappa var nyligen under en lunch med PO Enquist. Han ringde och tyckte att jag hade lurats och borde ha sagt något, men skrattade. Pappa har läst boken utan att recensera. Han förstod att jag inte ville.

Lika lite som hon vill vara en kulturtant vill hon vara någons dotter. Helst vill hon vara Dolly, tjejen hon skriver om. Asymmetrisk och vulgär.

– I grunden vill jag nog vara som hon. Fast hon är alldeles för elak och självcentrerad.

Rivstart i gynstolen

Dolly är en obrudig brud. Sexuellt frigjord, impulsivt otrogen och allt annat en tjej inte får vara.

Romanen rivstartar i gynstolen. Dolly är stamkund på ungdomsmottagningen. Fullt frisk men övertygad om att hon är dödligt sjuk.

– Jag ville vända på det. Tjejer har gynskräck men Dolly flyr dit. Vi är så matade med vikten av hälsa. Tror att om vi har en sund kropp har vi en sund själ. Men så enkelt är det inte.

Hon tvekar inte att beskriva sex. Bland annat en kollektiv onani där sperma flyter runt i badkarsvattnet.

– Jag skildrar trist sex, när man inte vill ha varandra egentligen.

Amanda Svensson är åttiotalist: frispråkig, konsumtionsglad, miljösmart och individualist.

Dolly är allt det och mer därtill. En rockstjärnebrud som tycker att framstjärten borde få heta fitta och att livet måste få vara mer än vad det är.

Amandas mamma har satt läsembargo för småsyskonen.

– Hon tycker att den är vulgär och vill inte att min lillasyster ska läsa den än. Så att hon inte tror att jag knarkar och lever runt som Dolly.

Amanda Svenssons generationsroman sätter sig i halsen. Är kul och svart på samma gång.

Skriver om det destruktiva

– Många tjejer skriver väldigt allvarligt. Jag skriver om det destruktiva utan att göra det till en huvudgrej.

Framtiden flyter i sundet utanför Malmö. På väg mot Köpenhamn och bort från Sverige.

I ryggsäcken finns ingen kulturkofta, men en färdig pjäs och en halv roman.

– Drömmen är nog att bli husdramatiker på Dramaten. Ha en stor våning och katt. Vara lycklig. Jag vet inte, jag är bara tjugo.