”Jag trodde inte det skulle bli en bok till”

Att börja om med ett nytt manus efter succédebuten "I taket lyser stjärnorna" var inte helt enkelt för Johanna Thydell.

Förutom lysande recensioner fick hon även Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.

- Ett tag tänkte jag att det inte skulle bli någon mer bok. Jag hade sjukt höga krav på mig själv. När omgivningen frågade hur jag skulle toppa min första succé satte det en enorm press, säger hon.

- Att bli antagen var min stora, stora dröm som gick i uppfyllelse på första försöket. Att dessutom få Augustpriset och få tillhöra den "värld" jag betraktat på avstånd, det var helt sjukt.

Johanna Thydell skrattar mycket under intervjun. Hon svarar med långa och utförliga resonemang. Vegansmörgåsen blir liggande framför henne på bordet.

En pappas svek

För att hitta tillbaka till den Johanna hon var före debuten blev hon tvungen att ta en paus från skrivandet. I stället tog hon ett 9-17-jobb och blev "Johanna på Systembolaget".

- Till slut infann sig ett lugn, säger hon.

I byrålådan fanns en scen hon skrivit långt tidigare och från den växte så småningom berättelsen fram.

"Det fattas en tärning" handlar om "vuxentillblivelse", som hon själv uttrycker det, och om hur sveket från en pappa kan påverka andra relationer senare i livet. Hon förklarar varför hon så gärna vill skriva om tonårstiden:

- I en tonårings liv bara virvlar det av tankar. Det är något både rörande och vemodigt i det.

Läsaren får följa Puck under två perioder i livet. Puck, 11 år, och Puck, 16. Båda perioderna är utsatta: det som händer i barndomen och tonåren kan påverka en för resten av livet.

Mamma och pappa ska bara finnas där när man behöver dem. De ska inte bråka med varandra, inte supa eller springa gråtande genom en trädgård mitt i natten.

De ska absolut inte försvinna.

Vissa likheter

I boken "I taket lyser stjärnorna" dör huvudpersonen Jennas mamma i cancer när Jenna bara är 13 år. I Johanna Thydells nya bok återkommer ett tema: bara för att det finns problem hemma så blir inte "tonårsproblemen" mindre för det.

I de kapitel där Puck är 11 år dricker pappan alldeles för mycket. Han och mamman bråkar ofta. När Puck fyllt 16 har han övergivit dem.

Trots att hon verkligen kämpar med att inte ge honom något utrymme i sitt liv, kan hon inte låtsas som om allt är som vanligt.

- Jag ville gestalta hur en dålig relation med en pappa kan leda till dåliga relationer med pojkvänner.

En mening återkommer som ett eko genom i romanen: "Lämna mig inte." Men när Puck är rädd att någon snart ska svika henne, då skyndar hon sig att svika den personen först. Pappans svek har satt sina spår: hellre överge än bli övergiven.

Johanna Thydell säger att det finns vissa likheter mellan henne själv och Puck.

Trasslig barndom

- Jag har haft en trasslig barndom och har också en stark rädsla för att bli lämnad, särskilt när det gäller män. Det tror jag att många har men för vissa ligger det närmare huden än för andra.

Att förlaget valt att ge ut hennes böcker ser Johanna Thydell som en "gåva" hon måste förvalta genom att skapa "bra litteratur".

Ett stort ansvar kan man tycka, men hon ser det inte så. Hon visar med en gest att hon befinner sig i en intervjusituation.

- Det är en självklarhet. Vad gör jag här annars, säger hon och skrattar.

Några dagar senare kommer ett mejl från Johanna Thydell: hon har fått i uppdrag att göra filmmanus av "Den amerikanska flickan" som hon just läser. "Skitkuuul!"