Ibland älskar jag det här lilla landet. Det är någonting fantastiskt med vår vurm för studieförbund. Och jag är inte ironisk.

Att ABF på riktigt verkar vara på väg att nå sitt mål med en miljon cirkeldeltagare om tre år är ju helt fantastiskt. Med tanke på att det finns flera andra stora studieförbund borde det betyda att närmare var åttonde svensk utövar någon organiserad hobby hos förbunden.

Förbunden kan framstå som tröga, men det är egentligen tvärtom: alla som vill spana in de senaste trenderna ska ta en titt i kurskatalogerna.

Här återfinns:

  Duktiga hemmafrutrenden: paketinslagning, påskäggsdekoration och påskbordsdukning som ”släkt och vänner sent kommer att glömma”.

  Unikitetstrenden: sy din egen unika lampskärm och lär dig knyta scarfes på annorlunda sätt. (Personligen känner jag att mitt behov av att vara unik försvinner en bit före lampskärmen, för mig är det helt okej att ha en likadan lampskärm som min granne – vilket jag de facto har.)

  Härliga hund-trenden: Lär dig enkel hundmassage som ökar hundens immunförsvar och lär dig att laga smaskig hundmat.

  Udda träningsformer: Bollywood-dans, magdans för mulliga och svärdsträning.

  Coachtrenden: mental träning, stressa rätt, lev livet rikare.

Vidare: ekotrenden, österländsk mystik och moderna handarbetstrenden. Studieförbunden ligger helt klart i framkant.

Min enda fråga är hur alla hinner. I en värld där stress är en folksjukdom och tidsbrist är ett av de vanligaste samtalen i fikarummen förvånas jag minst sagt över att folk har tid att lära sig att spela afterski-gitarr eller tillverka en sjal av garn och glasslock (jag försöker se den där sjalen framför mig – är det inte bättre att köpa en snygg halsduk för 425 kronor?).

För övrigt har jag inte hittat min drömkurs än: Slalom för snönegativa. Första tio gångerna får man öva sig i att åka lift med värdighet. Den vill jag gå. Om jag får tid över någon gång.