Mord, lögner & hemligheter

Bättre sent än aldrig, säger Ingrid Hedström om sitt skrivande. Visst var hon rädd för att komma bort i deckarfloden. Men ”Lärarinnan i Villette” blev rosad och fick Svenska deckarakademins pris för bästa debut 2008.

Nummer två, ”Flickorna i Villette” har samma stil och miljö – en omgivning som skiljer ut de här böckerna.

Historierna utspelar sig i Belgien, hjältinnan är jurist, språket återhållsamt och människorna kallar artigt varandra ”madame” och ”monsieur”. Här råder total brist på vardagspussel och diskbänksrealism. I stället smattrar de kvinnliga juristernas klackar mot golvet i justitiepalatset: Arbetet med kriminalfallen står i centrum.

– Först tänkte jag att Martine skulle ha tvillingar, men jag är själv inte så road av att läsa om dagishämtningar. Sedan har jag gjort henne lyckligt gift, det finns redan så många frånskilda och sura poliser. Det måste förstås hända något med huvudpersonen så att läsarna berörs, men här handlar det främst om hennes jobb, säger Ingrid Hedström.

Martine Poirots titel är undersökningsdomare, en tjänst utan motsvarighet i Sverige. En sådan utreder brott självständigt och opartiskt och är varken polis eller åklagare. Jag tänker mig Madame Poirot lite lik sin skapare författaren: välklädd, med noggrann make up och vänlig på ett professionellt sätt.

Modiga kvinnor ljusets riddare

Idén till böckerna fick Ingrid Hedström när hon bodde och arbetade i Belgien under fem år.

– Belgien är ett litet land med trevliga människor som äter gott. Men där finns också hemligheter under ytan. När jag bodde där utreddes mycket hemskt – ett politikermord, en korruptionshärva, en mängd grova snabbköpsrån och så avslöjandet av pedofilen Dutroux.

– I många uppmärksammade affärer där och i andra länder spelade modiga kvinnliga undersökningsdomare en stor roll, som en sorts ljusets riddare.

I den nya boken mördas tre unga flickor under en karnevalshelg i den fiktiva staden Villette. Fallet verkar först enkelt att lösa, men visar sig ha förgreningar långt tillbaka i tiden. Mördaren har burit på svarta hemligheter i många, många år.

Och han är inte den enda som döljer något. Huvudpersonen Martines mamma förteg att hon suttit i koncentrationsläger. Martines bror levde i ett olyckligt äktenskap, utan att berätta att han egentligen var homosexuell.

– Det är vanligt att folk har familjehemligheter. Det är som elefanten i rummet: Alla ser den, men ingen pratar om den. Själv fick jag till exempel plötsligt veta att min äldsta faster hade en annan far än sina syskon.

”Jag var duktig och präktig”

Martine i boken gör revolt mot föräldrarna när hon satsar på karriären. Det är tvärtemot Ingrid Hedström som uppmuntrades mycket.

– Jag skulle förverkliga mina föräldrars drömmar, och blev den första i släkten som tog studenten. Jag var så präktig och duktig! Och det har jag nog fortsatt med.

Ingrid Hedström är journalist på Dagens Nyheter sedan 1990, med Europa som bevakningsområde. Hon har också varit psykolog (”Men jag är mer iakttagare än en som griper in i människors liv”).

Författardrömmarna har alltid funnits där, och efter en skrivarkurs med kriminalmästarna Val McDermid och Denise Mina lossnade det ordentligt.

– Jag fick uppmuntran, och lärde mig bland annat hur man får ett driv genom hela historien. Det här är det roligaste jag gjort. Att få sätta sig vid skrivbordet, och skriva det jag själv vill.