”Att smuggla var jävligt lönsamt”

Det blåser ofta kring Leif GW Persson. I veckan fick han kritik för att han är för lat på jobbet. Skitsnack, säger han själv.

För drygt en månad sedan tog det hus i helvete när han kritiserade Camilla Läckbergs böcker. Att en författare kritiserar en annan är inte populärt.

– Ytterst märkligt med tanke på vår litteraturhistoria. På Strindbergsfejdens tid haglade invektiven, svordomarna, och till och med handgripligheter utväxlades. Jag tycker faktiskt att det låter ganska uppfriskande.

”Fler än en ligger bakom”

Leif GW Perssons nya roman ”Faller fritt som i en dröm” handlar om Olof Palmes mördare. Där finns en gärningsman – och det är inte Christer Pettersson.

– Den teorin har jag aldrig trott på. Snarare att det är fler än en som ligger bakom.

Tror du att vi någonsin får veta sanningen?

– Kanske om lockelsen att berätta blir övermäktig för någon.

I boken finns riktigt odrägliga machopoliser. Kvinnorna är däremot genomgående kloka och sympatiska.

– Tja, de kvinnor jag känner är ofta på det viset. Jag är gift för tredje gången, och separationerna är inte alltid fruarnas fel om man säger så.

Leif GW Perssons kärlek heter Kim. På frågan om vad hon gör blir svaret:

– Sköter om mig. Och det är en jäkla apparat ska jag säga.

Håller distans med humor

Nej, det handlar inte om massage och kaffebryggande. Hon är civilekonom och har hand om det administrativa runt böckerna.

Den senaste är i sedvanlig stil kryddad med Perssonsk humor.

Tycker du själv att du är fyndig?

– Nej, jag tänker inte så. Jag bara är som jag är. Humor är ett standarddrag i min mentala utrustning, som jag alltid använt för att hålla folk ifrån mig. Att säga något roligt eller trevligt är ett sätt att hålla distansen. Jag är nästan onormalt intresserad av min integritet.

Ändå gillar han att föreläsa och prata med journalister ibland, eftersom det bryter av mot det i övrigt ensamma arbetet. Men bortsett från skämtandet framställs Leif GW Persson ofta som en kaxig typ.

– Det spar tid att bara säga ifrån. Och jag skäller på poliser, det står jag för. Men medierna vill ha en enkel beskrivning – när jag berömmer någon kommer det aldrig fram. ”Grumpy but good at heart” (butter men godhjärtad) ligger närmare verkligheten.

Vad gör du om någon tränger sig före i kön?

– Då säger jag till: Vafan kom du ifrån? Jag brukar också ingripa om folk bråkar. Då frågar jag om de vill sova i häktet. Men jag försöker faktiskt alltid vara hygglig.

Brott har intresserat Leif GW sedan han var liten grabb. Fast det tog sig olika uttryck, minst sagt. Som barn kallades han ”Professorn” för att han helst höll sig för sig själv med näsan i någon bok, gärna om Sherlock Holmes.

I tonåren provade han själv på den kriminella banan.

Lönsamt med smuggling

– Jag jobbade på hotell med att bära väskor. Många turister kom med buss från Europa. Chaufförerna tog in sprit och cigaretter till mig som jag sedan sålde vidare – det var skitdyrt i Sverige på den tiden. Under ett par somrar byggde jag och en kumpan upp en ganska lönande varusmugglingsrörelse. Det var spännande, roligt och jävligt lönsamt.

Leif GW Persson har helt klart många anekdoter på lager, mer eller mindre tryckbara. Men när vi tagit en bild i skogen utanför blir det stopp: det är dags för dagens tupplur.