”Jag blev kär innan vi hade träffats”

Daniel brukade sitta i sitt fönster och röka. Lisa också, på andra sidan gatan och två trappor upp.

Han hade tittat upp mot henne många gånger innan hon till sist höjde handen och vinkade.

Vinkandet fortsatte i månader. Daniel försökte tajma Lisas rökpauser.

– Jag såg inte om hon var söt eller så. Avståndet var så pass långt att jag bara kunde ana hur hon såg ut, men i en fransk film är flickan alltid vacker och situationen var spännande, säger han.

Upprinnelsen

En sen natt lyckades Lisa snappa upp Daniels namn genom det öppna fönstret. Hon kände ju till hans adress så att hitta telefonnumret på nätet var inga problem. Så, just när Daniel släckte lampan surrade mobilen till.

”Godnatt från andra sidan gatan” löd det första sms-meddelandet.

Många, många fler följde.

De två, egentligen främlingar för varann, inledde så småningom ett avancerat spel som inkluderade polaroidbilder från allsköns platser, handskrivna brev, till och med flaskpost.

Lisa spelade in ett soundtrack (franskt förstås) till deras film som fanns för Daniel att hämta i den lokala tobaksaffären. Han svarade med att spela in en cover på en av låtarna och skickade henne den.

Och så var det detta med Monsieur Bernard.

Fransk figur i huvudrollen

En figur tillverkad av en gammal dammsugare och kartong fick en central roll i Daniels och Lisas romantiska drama.

– Monsieur Bernard dök upp på olika platser, jag skrev brev i hans namn till Lisa där jag förklarade hans kärlek till henne och hon svarade med brev adresserade till honom.

Daniel tillverkade Bernard-cigarettpaket. Lisa startade en Bernard fanclub och tryckte t-shirts.

Daniel behövde inget fysiskt möte för att bli kär.

– Jag tyckte om henne för att hon tyckte om det här spelet som jag också tyckte så mycket om.

Crescendot

Det var Lisa som till sist föreslog ett möte. Daniel tvekade av rädsla för att magin skulle försvinna, men redan nästa dag hade han samlat tillräckligt med mod för att gå med på en träff.

Öga mot öga, utan någon gata eller ens Monsieur Bernard emellan, skulle de ses vid en fotoautomat för att dokumentera första gången de träffades.

– Jag sprang in på den lokala puben och halsade två bärs innan. Det var väldigt nervöst, minns Daniel.

Efter en lång kram – lång lika mycket för att det kändes fint att äntligen ses som för att undvika en eventuell pinsam tystnad – matade de automaten med sina femmor och klev in. Där, framför fotoblixtarna, kysstes de för första gången.

– Jag var aldrig orolig för att kärleken inte skulle finnas där när vi äntligen sågs. Jag tänkte att det måste vara så, för det är så det ska vara i en sådan här film.

Eftertexten

Det är nu fyra år sedan den där första vinken från ett fönster till ett annat, två år sedan Daniel och Lisa flyttade ihop och elva månader sedan dottern Edith föddes.