Hej Eva!
Jag och mannen i mitt liv är sambor sedan ett år tillbaka. I början av vårt förhållande pratade vi om barn, och jag sa att jag alltid vetat att jag en dag kommer att vilja ha barn. Sedan dess har vi inte pratat mer om bebisar på nästan två år.
Nu har allt förändrats. Hela min kropp fullkomligen ber om att få bli gravid, som en envis hunger. Det är nästan kusligt. Jag har pratat med min sambo, men han säger att han inte vill ha barn över huvud taget. Att han aldrig haft en sådan fysisk längtan och inte vill ”göra något han ångrar”. Att han helt enkelt kanske inte är gjord för att vara pappa. Han är mycket förstående och tycker att jag har rätt att skaffa barn om jag vill det. Men då kan vi inte fortsätta tillsammans.
Jag har panik. Jag vill inte ha barn med någon annan än honom, men jag vill ha barn. Vi älskar varandra oändligt, har fantastiska jobb och ett superbra liv tillsammans. Ska jag pressa honom att skaffa barn med mig?
Julia
Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna
Från bloggen: Hanna Fridén - Feministisk, estetisk stilfascist
27 okt 07:06
Från bloggen: I was cured alright
17 jun 15:40
Från bloggen: Folkilsken
27 okt 21:06
De har ett fint förhållande, men när hon nämner barn drar han öronen åt sig.
Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz har något att säga till varje man som inte känner sig redo för föräldraskapet:
– Det går över! Du växer in i det när det abstrakta blir konkret.
I sitt jobb som terapeut träffar Eva Rusz många kvinnor som väntat för länge med att skaffa barn.
Hon känner väl till de problem som uppstår när kvinnor närmar sig 40 och fertiliteten minskar.
– Det är inte alla gånger en befruktning lyckas ens på konstgjord väg.
Eva Rusz anser att Julia definitivt inte ska böja sig för mannens önskan att inte skaffa barn.
– Jag tycker att hon ska försöka få sin sambo att ge med sig.
Men hur ska en man som säger sig inte vilja bli pappa kunna ändra sig?
– Han måste lita på att han växer in i fadersrollen under graviditeten, förlossningen och tiden efter, säger Eva Rusz.
Kvinnan har ett biologiskt försprång som innebär att hon oftast tar initiativet till när och med vem hon vill skaffa barn, enligt Eva Rusz. Det handlar om evolution.
– Människan är gjord för reproduktion, men kvinnor har i högre utsträckning en nedärvd medvetenhet om när det är dags.
Enligt statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) skaffar vi barn allt senare i livet.
2006 var förstföderskor i genomsnitt 29 år. För 30 år sedan var siffran 23 år. SCB:s analys är att ofrivillig barnlöshet kommer att öka.
Eva Rusz råder alla barnlängtande kvinnor att inte vänta. När det gäller Julia är hon övertygad om att sambons oro kommer att försvinna. Julias sambo behöver inte göra om sig själv helt och hållet.
– Det räcker med att han förlitar sig på att han växer in i rollen när barnet har kommit.