Mejla

Petra Thorén

Vad Oskar Svenssons seger betyder hörs i Linn Svahns skrik

Publicerad:
Uppdaterad:

VAL DI FIEMME. Ett landslag som varit utskällt och hånat fick upprättelse.

Oskar Svensson, 25, ville bidra.

Vad segern betyder på djupet hörs i Linn Svahns skrik, syns i Maja Dahlqvists kramar och i William Poromaas glädjehopp.

Det var länge en helt vanlig sprintdag i världscupen. De svenska damåkarna dominerade på ett sätt de börjat skämma bort oss med.

Fenomenet Linn Svahn åkte i mål som segrare, vände sig om och log när hon insåg att Maja Dahlqvist och skrällen Emma Ribom gled in i famnen på henne som tvåa och trea.

En trippel - igen! Senast var i Ruka i premiären.

Det var en riktigt bra dag på jobbet för svenska skidlandslaget så långt.

Sen förvandlades den till något som inte sett motsvarigheten till bortsett från vid mästerskap.

Oskar Svensson, 25, som aldrig stått på pallen individuellt, stod pall.

Allt brast. För alla. En ledare hjulade, tjejerna rusade till Oskar Svensson. Det var kramkalas och tårar. Det var äkta glädje från åkare som kommit varandra närmare genom ökat samarbete.

Det blev en trippel för damerna, en moralisk seger för herrlandslaget.

Längtan har varit lång, hård och utmanande. Den förra segern kom 2017 i Kanada när Marcus Hellner hade snabbaste tiden i en jaktstart. Säsongerna efter det har handlat mest om mörker. När kritiken har haglat och en våt filt av tvivel lagt sig över ett tilltufsat herrlag kom befrielsen.

Oskar Svensson är en sympatisk, smart ung man som sjunger väldigt vackert och spelar gitarr. Nu dansar han fram på skidorna. Jag har nästan tyckt synd om honom när han - dock utan att tappa tålamodet – fått stå till svars för manlig längdåknings usla facit. Han var en av de som skulle ta över efter generationsväxlingen, som vi satte vårt hopp till på sprintsidan.

Falunsonen har väntat.

Vi har gjort detsamma.

Han visade mod

Han slog till när tvivlet var som störst. Han gjorde det i Val di Fiemme, som har liknelser med banan där VM ska avgöras i klassisk sprint i slutet av februari.

Inför sprinten hånade Emil Iversen det svenska herrlaget i en intervju med Dagbladet. Kanske det här fick norrmannen (högst osäkert dock) att hålla tyst till VM, men just det struntar jag i alldeles oavsett.

Oskar Svensson slog Alexander Bulsjunov och Federico Pellegrino. Det räcker långt den här lördagen, det räcker långt även i en VM-final.

Vi såg tidigt att det svenska laget hade fantastiska skidor och att det nya vallateamet prickat rätt på en plats där det ofta blivit bom.

Oskar Svensson gjorde allt prickfritt fram till finalen. Efter ett felval initialt där tog han ikapp fältet, svarade när Alexander Bulsjunov försökte rycka i backen och när fältet blev avvaktande var det Oskar Svensson som tog initiativet.

Han visade mod. Skidorna höll, styrkan på upploppet också.

I målfållan stod vännen Maja Dahlqvist emot med öppna famnen.

Det gör Skidsverige också.

Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

För sju år sedan vann Oskar Svensson JVM-silver i sprint på banan i Val di Fiemme. Bakom sig i fältet hade fransmännen Lucas Chanavat och Richard Jouve och ryssen Denis Spitsov.

Han gjorde en lovande juniorkarriär och har varit rankad topp tre i världen. I januari 2017 klev han upp pallen i en teamsprint tillsammans med Karl-Johan Westberg i världscupen, på OS i Sydkorea var han ju faktiskt femma! Men efter det har utvecklingen varit aningen bromsande. Det har svängt om musikalfenomenet.

Oskar Svensson har varit topp fem vid fem tillfällen i världscupen, alla i klassisk sprint som är hans främsta distans.

Han hade nästan givit upp drömmen om en pallplats.

Tur att han inte gjorde det.

– Man vill ju bidra, sa han i all glädjetumult.

Som han gjorde det.

Av: Petra Thorén

Publicerad:

LÄS VIDARE