Rapport från Sylvester Schlegels innersta rum

Av: Håkan Steen

Publicerad:
Uppdaterad:
Karantänlivet, dag 26.
Foto: Pressbild
Karantänlivet, dag 26.

ALBUM Sylvester Schlegels tredje album ”Röka inomhus” fångar livsklockans allt snabbare tickande.


Sylvester Schlegel
Röka inomhus
Sylvester Schlegel


POP Sylvester Schlegel ligger bakom två av de senaste sex årens allra mest uppriktiga och kompromisslösa svenska album, men på tredje skivan ville han försöka ta det ännu längre. Han skulle göra precis allt på egen hand.

”För det är väl vad det går ut på, den här grejen? Att klä av sig allt och förmedla det som finns där under med toner?” skriver han i sin pressrelease, där vi även får veta att det som poppade upp i huvudet när han skulle formulera sin vision för skivan var ”Vangelis Vreeswijk” och ”Inga Gill Scott-Heron”.

De populärkulturellt bevandrade ordvitsarna fungerar de facto som en riktigt god beskrivning av hur det låter. Både old school-synthigt och jazzigt fritt, smart och hemvävt på samma gång, med naket skärskådande texter om den mänskliga existensen.

The Ark-trummisen klarade till slut inte riktigt av den hundraprocentiga solotrippen, han var tvungen att ta reda på om det här verkligen var bra och inte ”världens genom tiderna sämsta skiva av världens genom tiderna sämsta artist”. Så precis som på tre år gamla föregångaren ”Det kommer gå, allt kommer bli bra” kallade han in I’m From Barcelona-mannen Emanuel Lundgren för producenthjälp.

Icke desto mindre låter ”Röka inomhus” som att vi befinner oss i Schlegels allra innersta rum, där han pendlar mellan krautklaustrofobisk elektronik, smittande svenskpop och förkylt förlorade saxofoner. Han fångar både effektivt och poetiskt minnen av bortgångna vänner och dödsdömda förälskelser, och inte minst den egna livsklockans allt snabbare tickande.

”Östbergahöjden” är sannolikt årets hittills bästa provinspop, feberfrätande ”Somna aldrig osams” lämnar spår man varken kan eller vill bli av med och ”12 timmar” känns som ett märkligt lämpligt soundtrack till den surrealistiskt light-apokalyptiska coronatid som vi har nu.
BÄSTA SPÅR: ”12 timmar”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


LÄS VIDARE

Publicerad: