Ge mig feministisk snöröjning, annars…

… går jag på cykelbanan i ren protest

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT / TT NYHETSBYR≈N

Det ska snöa igen och då blir man orolig.

Ni som bor i norra Sverige förstår nog inte vad lite snö kan innebära här i Stockholm. Låt mig sammanfatta det i ett enda ord - kaos.

Redan i förra veckan föll snön, sedan töade det och frös på igen. Hela Stockholm förvandlades till en såphal skridskobana och folk föll som käglor.

Eftersom det är kvinnor som handlar mat, hämtar barn och därmed går på trottoarerna var det också de som ramlade omkull. Halkskadade köade till akutmottagningarna och på St Görans sjukhus tvingades man öppna en ”extra-akut” för att klara anstormningen.

Medelålders kvinnor drabbas

Statistik från region Stockholm visar att det framför allt är medelålders kvinnor som drabbas av dessa halkskador. Medan männen sitter säkert i sina bilar får kvinnorna halka runt mellan tunnelbanan, Ica och förskolan.

Allt fler män tar också cykeln trots att det är vinter och inte blir man särskilt förvånad när cykelbanorna genast röjs fria från snö och is. I Stockholm saltsopar man numera både bilvägar och cykelbanor, det är bara trottoarerna som fortfarande är belagda med hård och knölig is.

Själv vägrar jag att gå på dessa livsfarliga gångvägar. Jag går på cykelbanan i stället och ni får gärna se det som ett statement och en protest mot de styrande i Stockholm.

Jag vill ha feministisk snöröjning nu. Jag vill att mina gångbanor ska vara lika släta och saltsopade som cykelbanor och bilvägar. När jag får rådet att köpa broddar eller gå som en pingvin blir jag bara förbannad. Irritation är för övrigt något som präglar all trafik i Stockholm.

Miljöpartist som irriterar

Vi som går hatar bilister och bilister hatar gångtrafikanter och alla retar upp sig på cyklister, men mest av allt irriterar vi oss på det miljöpartistiska trafikborgarrådet Daniel Helldén. Normalt är det bara kvinnliga politiker som väcker så starka känslor, men Daniel Helldén har retat upp de flesta med sina tuffa krav på miljözoner och många nya cykelbanor. I höstas gick han över till Alliansen för att få fortsätta att driva sin självsäkra cykelpolitik.

Det ryktades att han skulle bli infrastrukturminister i den nya regeringen, men Miljöpartiets ledning insåg nog att en så målstyrd minister inte skulle vara bra för opinionssiffrorna.

Egentligen har han ju rätt i det mesta, vi måste begränsa biltrafiken och visst är det bra att cykla. Men nu består inte staden av enbart medelålders män med ett behov av motion. Den består av gamla människor som har svårt att gå och barn med korta ben. Här finns människor som har matkassar, barnvagn, rollator, vit käpp eller rullstol.

Alla kan inte cykla, staden måste bli mer jämlik och den politiker som inser det är snart mogen för högre uppdrag.

avEva Franchell

ARTIKELN HANDLAR OM