Vi bor i förortsakvarier och matas med bidrag

Debattören: Vi tog med oss segregationen till Sverige – och ni spär på den

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: TT
Svenskarna har inte uppfunnit segregationen, den hade vi med oss. Vi är mästare på den. Men svenskarna har inte gjort segregationen mindre – tvärt om, skriver Soheila Fors.

DEBATT. Vi är två miljoner som kommit till Sverige. Vi kommer ofta från djupt segregerade samhällen där inga gränser får passeras. Vi lever ofta åtskilda i olika kvarter, vi går ofta i skilda skolor, vi handlar i våra egna affärer, vi gifter oss inom vår grupp och när vi dör begravs vi på olika begravningsplatser.

Från födsel till död lever grupperna parallella liv och överträdelser av gruppens gränser är förbjudna. Det är därför shiamuslimska och kristna bilar repas i sunnimuslimska Vivalla tills ägarna begriper att de inte hör hemma där, att de ska bo i Oxhagen.

Svenskarna har inte uppfunnit segregationen, den hade vi med oss. Vi är mästare på den. Vi har under tusentalet år cementerat vår segregation under press från majoritetssamhället.

Men svenskarna har inte gjort segregationen mindre. Genom att placera oss i förortsakvarier där vi matas med bidrag men hålls väl skilda från storsamhället och genom att ge bidrag till föreningar vars huvudsyfte är att motverka integration och bevara särart har segregationen djupnat. Ändå finns det sådana som gått över gränsen, som bytt tro och kultur. Jag träffar ett par som gjort det.

Det är ett ungt par i tjugoårsåldern. Det är alldeles uppenbart att de tycker om varandra. Samtidigt är de sårade och rädda. Deras kärlek är förbjuden och deras tro är fördömd. De borde bara få vara lyckliga av att ha funnit varandra.

Han är en tystlåten mjuk kille blev kristen redan i hemlandet. På stan träffade han henne, en muslimsk tjej som flytt till Sverige. De blev förälskade och hon följde honom till kyrkan och den kristna tron. De trodde att deras kärlek var starkare än allt och att i frihetens land, Sverige var allt möjligt.

Men de hade brutit flera tabun för mycket. Hon var från övre medelklassen i det muslimska land som anses vara ”finast”, han var från det mest föraktade folket, längst ner på skalan, utsatt för andra invandrares rasism.

Nu när de dessutom blivit kristna går ett rasistiskt och religiöst drev efter dem, uppeldat av hederskulturen. Den skam hon dragit över släkten kan bara sonas med blod, hennes och hans.

Många svenskar känner till det sekteristiska hatet där man bara kan lämna religionen man fötts i som död – men få känner till den djupt ingrodda rasism som delar invandrarsamhället i öar av misstro, förakt och fördomar och den klansolidaritet som för många av dem är långt viktigare än svensk lag.

Det här leder till några tankar som jag vill dela:

  • Tro inte att inte att alla kommer att dela dina värderingar om en generation eller två. Det här är kulturer som härdats under aggressiva assimilationsförsök i tusentals år. Trots turkifierade namn är Turkiets kurder ännu kurder och trots pogromer är judarna ännu judar.

  • Vi behöver mötesplatser tvärs över kulturgränserna där man bygger mellankulturella vänskapsband. Ett bra exempel på brobyggande är vår förenings tehus där kvinnor från 14 nationaliteter och fyra världsreligioner möts, lär sig svenska, mänskliga rättigheter och samhällskunskap, gympar och bakar tillsammans. Ett annat bra exempel är företaget Städastrid i Karlstad som utbildar och anställer invandrarkvinnor som lokalvårdare. Säkert hittar vi många fler exempel i idrottsvärlden. Ändå räcker det inte. Vi behöver många fler brobyggare.

  • Vi måste få en överordnad identitet. USA har skapat den genom trohetseden till flaggan. Vi måste hitta vår egen form. En början är medborgarskapsceremonierna men det är inte nog. Eftersom det här är värderingsburna kulturer så måste svenskar skriva sin gemensamma berättelse. Vad innebär det att vara svensk? Vilka värderingar bär vårt samhälle? Vi kan inte vänta oss en integration till ingenting.

  • Klanen, som har varit död sedan länge i Sverige, har flyttat in i våra förorter. Vårt rättssystem måste förändras för att kunna hantera klanen. I en klankultur finns det många anstiftare bakom ett hedersbrott. En hand håller i kniven men hundra händer styr armen. Svenska register anger inte etnicitet eller religiös tillhörighet. Vi kan ändå hamna i en situation där just dessa är viktiga för att förstå och bekämpa kriminalitet.

  • Par som blir ihop över kulturgränser och frånskilda kvinnor bör alltid erbjudas plats på skyddat boende och ibland även få skyddad identitet.

  • Polisers och socialarbetares namn och hemadresser behöver kanske skyddas.

  • För att minimera hot och påtryckningar mot handläggare bör beslut om försörjningsstöd delas så att en handläggare bereder ärendet medan beslut fattas av automatiserat beslutsstöd enligt Trelleborgsmodellen.


Soheila Fors, Föreningen Khatoon och aktiv i KD


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

ARTIKELN HANDLAR OM