ÅSIKT

Vill vi in under Trumps kärnvapenparaply?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: TECKNING: ROBERT NYBERG
Donald Trumps kärnvapenparaply
LEDARE

SÄLEN I dag inleds Folk och försvars rikskonferens på Högfjällshotellet i Sälen. Traditionsenligt börjar det med Natodebatt, denna gång med organisationens generalsekreterare Jens Stoltenberg på plats.

I förväg har han i Dagens Nyheter berättat att Sverige som militärt alliansfritt land inte kan vara säkert på Natos hjälp vid ett krig.

Av någon anledning skapar denna självklarhet stora rubriker varje år vid den här tiden.

Men i själva verket har Natokampanjen kommit av sig.

Hultqvistdoktrinen

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har sedan 2014 lagt om svensk politik dramatiskt. Från Fredrik Reinfeldts nedskärningar och så kallade ”enveckasförsvar” där landet bara kunde försvaras i en vecka har Hultqvist börjat rusta upp.

Sverige har återaktiverat värnplikten och börjat tala om totalförsvar igen. Nya flygplan, u-båtar och modernt luftvärn är på gång och försvarsutgifterna ökar för första gången på många år.

Hultqvist har också inlett ett närmare samarbete med Nato och länder som USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland än någonsin tidigare. Övningen Aurora i somras var den största sedan kalla kriget.

Allt detta är bra men det är fortfarande långt kvar till en rimlig nivå på det militära och civila försvaret. Olika regeringar har under 25 år dragit ner och det finns inga snabba lösningar, även om borgerligheten gärna låtsas att Natomedlemskap i ett slag skulle lösa alla problem.

Substitut för riktig debatt

För regeringen Reinfeldt var Natofrågan ett substitut för verklig försvarsdebatt. Ett sätt att visa sig tuff i försvarsfrågor utan att behöva lägga särskilt mycket pengar på militär förmåga.

Men förutsättningarna för ett säkerhetspolitiskt lappkast har hela tiden saknats.

För att Sverige på allvar ska överväga att överge den militära alliansfriheten krävs tre stora politiska förändringar.

För det första måste svenska folket byta åsikt. Säkerhetspolitik behöver folklig förankring. Natomedlemmen Turkiets sak är inte vår och någon större aptit på att krypa in under Donald Trumps kärnvapenparaply verkar inte finnas. Det växlar lite men enligt mätningar brukar omkring en tredjedel vilja gå med i Nato.

Finland

För det andra måste flera av riksdagens partier ändra sig. Det krävs breda majoriteter i försvars- och säkerhetspolitik. Annars blir det väldigt kortsiktigt. Alliansen förklarade exempelvis värnplikten vilande med bara tre rösters marginal i riksdagen 2009. Resultatet blev att försvaret inte kunde bemanna förbanden och nu är värnplikten på plats igen.

För det tredje behöver Finland ändra sig. Om Sverige ensamt skulle gå med i Nato sätter det Finland i en fruktansvärt komplicerad situation. Och debatten i vårt östra grannland ser inte ut att röra sig i Natovänlig riktning, snarare tvärtom.

Eftersom inget av detta finns på plats är Natodebatten på Folk och försvar i praktiken torrsim - något Natomedlemskap är inte aktuellt.

ARTIKELN HANDLAR OM

Nato