Han skapade monstret Donald Trump

Mattias Svensson läser Rick Wilsons attack mot det republikanska partiets utveckling

avMattias Svensson

Foto: ap / free press
Donald Trump tog över Republikanerna och förvandlade det till en auktoritär, nationalistisk, rasistisk och korrupt rörelse, skriver förre partistrategen Rick Wilson. Nu vill han ha partiet tillbaka.

Medge att du också tänkt tanken att USA:s nuvarande president är galen, alltså riktigt jäkla skogstokig? Med det påträngande påståendet inleds Rick Wilsons monolog kring sakernas tillstånd i hans hemland USA och det republikanska parti han arbetat åt i trettio år.

Wilson leder tankarna till en äldre släkting som stärkt av en lång kvälls groggande utsett dig till sitt offer för en påtagligt salivindränkt svada. Nej, han är inte ute efter att du ska gilla honom. Han har jobbat med attacker på politiska motståndares agenda och karaktär i åtskilliga annonskampanjer. Sådana personer är svåra att älska.

Men Wilson vill att du ska lyssna. Han har ångest över att ha skapat ett monster som partistrategerna trodde att de kunde kontrollera. I stället fick de Donald Trump och den rörelse av lojala följare som tagit över Republikanerna och förvandlat dem till något helt annat – en auktoritär, nationalistisk, rasistisk och korrupt rörelse.

Rick Wilson fick nog. Han är inte kräsen för ideologiska snedsprång och har gått långt för att vinna val, men Donald Trump representerar både som person och med sin agenda något väsensfrämmande för en riktig högerman.


Kring detta talar han grovkornigt klarspråk i sin bok Everything Trump touches dies. För Wilson är Republikanerna ett parti som för alla sina avsteg och brister ändå varit för maktdelning, lagstyre och en statsmakt begränsad i budget och befogenheter. Ett parti som varit framtidsinriktat, litat till folks förmåga och välkomnat människor från världens alla hörn att bli en del av den amerikanska drömmen.

Donald Trump & Co är raka motsatsen – paranoida, gnälliga och nostalgiska. Politiken är därtill korrupt och korkad. Wilson har till och med svårt att välkomna skattesänkningarna. De var så tydligt utformade för att gynna de i Washington mest etablerade företagsintressena att det bara blev tillfälliga och beskedliga sänkningar för gemene man.

Styret är bortom inkompetent. Familjen Trump liknas vid en kungafamilj, och när det kommer från en amerikansk republikan är det inte avsett som smicker. De utnyttjar diplomati och statsbesök till att fjäska för diktatorers pengar till affärer som berikar dem själva och deras gäng. Lite som den svenska kungafamiljen.


De flagranta ideologiska avstegen verkar dock inte bekymra de republikaner som sluter upp bakom presidenten. Andra frågor har blivit definierande i det nya politiska landskapet. ”Men han attackerar medierna” är en av universalursäkterna. Gnäller på medierna är allt vad Trumpgänget gör, och de lojala gillar det. Wilson noterar insiktsfullt att Trump har gjort en ideologi av att jävlas med dem som väljarbasen hatar – från mexikaner och muslimer till medier och motståndare. Det är allt de levererar och någonsin kommer att leverera. Revanschismen är själva politiken.

En tröst i eländet är att för de flesta som närmar sig Trump går det illa

Wilson noterar i förbigående att han arbetat med politiska kampanjer i trettio år och ådragit sig enorm vrede från demokrater. Det renderade något enstaka dödshot värt att ta på allvar. För den som ifrågasätter Donald Trump tar det aldrig slut. Det är ett annat slags politisk rörelse och den som inte låtsas om det är djupt ohederlig.


Till den mest konstruerade apologetiken hör den romantiserade sociologin kring något slags genuin arbetarklass som förklaring till Trumps framgångar. Wilson påpekar att det är invandringsmotstånd och attacker mot utpekade fiender som förenar de disparata grupper som Trump samlar. De som aldrig hämtat sig efter att ha förlorat gamla industrijobb är bara de mest lurade.

Högern i hela västvärlden bör ta lärdom. Republikanerna hade en hel partiapparat men ingen kunde ta kontroll över Trump och hans sympatisörer. Ingen har lyckats moderera agendan, de som försökt har blivit uppkäkade och utspottade. Nu hukar de inställsamt av rädsla för den lynniga makt och hotfulla svans som villigt attackerar alla som inte anses tillräckligt lojala.

En tröst i eländet är att för de flesta som närmar sig Trump går det illa. Wilson har en lång och underhållande uppräkning av hur det har förstört karriärer och anseende. Fjäskandet för dumheten och det mest primitiva är förödande – för USA, för det republikanska partiet och för de flesta inblandade.


Man kan förvisso invända att mycket av Wilsons kritik går ut på att under Trump sker öppet och ogenerat vad andra republikaner ägnat sig åt i smyg och med finess. Wilson tillhör en elit som gladeligen var en del av samma utveckling så länge det skedde i skymundan. Men för Wilson var detta avsteg för att kunna driva en annan politisk agenda, och i avslutningen verkar han ha lärt läxan.

Hans förslag för framtiden är inte bara att rensa ut rasister och konspirationsteoretiker, utan också att förbjuda politiska kandidater att gå vidare till politisk lobbying. Ska högern bli pålitlig för vanligt folk och kunna ta itu med växande klyftor och hackande ekonomi kan den inte, som på senare år, låta affärslivets särintressen utforma deras agenda. Kloka tankar om en bättre framtid. Vill den riktiga högern vara vänlig att stå upp.

ARTIKELN HANDLAR OM