Mejla

Karin Pettersson

Publicerad:
Uppdaterad:

Den svenska skolan blir allt mer brutal

De svagaste offras medan medelklassen koketterar med sin privatmoral kring barns läsning

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Barbara Bergström, grundare av Internationella engelska skolan.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
Barbara Bergström, grundare av Internationella engelska skolan.

Det är Nobelprisvecka och det känns på något sätt overkligt att vetenskap och kunskap fortfarande värderas – ens finns kvar? – i en tid när Donald Trump så sent som i våras föreslog att corona behandlas bäst med blekmedel.

I morgon är det litteraturens dag och passande nog har läsning debatterats de senaste veckorna. UR publicerade dokumentären Skrivglappet och sen var det i gång. Barn läser allt mindre och skriver därmed allt sämre. Ett perfekt ämne för debatt bland kulturjournalister.

Eller debatt, jag vet inte. Framför allt har vittnesmål förts fram. Det har varit tips och pekpinnar om mobilförbud. Sår har visats upp som medaljer: mitt barn läser inte lika mycket som jag gjorde i koltåldern, bara fyra böcker i veckan, dela min smärta!


Ja, läsning är viktigt. Men vet ni vad som inte är viktigt? Illa dolt skryt om hur den tjattrande klassen uppfostrar sina barn. För detta finns andra forum, kanske kan Liljestrand starta en tråd på familjeliv.se i stället?

Skolan bör ställa krav på mängdläsning och jag gillar idén om en litteraturkanon. Inte för att det är någon mirakelmedicin utan för att det är praktiskt för den som behöver en tråd att följa in i världslitteraturens labyrint.

När det gäller mobiltelefoner är det väl belagt hur destruktiva sociala medier är. Men att skuldbelägga den enskilde är meningslöst: det som behövs är att nätjättarna bryts upp och regleras. Men den diskussionen är för svår så den orkar ingen med.


Och samtidigt som medelklassen ältar om de ska tvinga sina barn att läsa 30 eller 45 minuter om dagen, blir den svenska skolan en allt mer brutal sorteringsmaskin där ungar från arbetarhem och de som behöver extra stöd offras.

Problemet här är inte brist på ”läslust” eller ”föräldraansvar”, utan materiella förhållanden som bemannade skolbibliotek och fler klassuppsättningar av böcker. Och framför allt, en marknadsskola där vinstintresset styr och politiken allt mer framstår som köpt.

När barn är en vara kan man behandla dem hur som helst. Den norska skolkoncernen Dibber bytte nyligen undervisningsspråk till engelska under sommaren för att ”skapa en internationell profil”. Det uttalade syftet är att locka nya elevgrupper, enligt skolchefen Sara Lundberg. ”För att det efterfrågas i dag av både elever och vårdnadshavare” säger hon till DN.


Alla friskolor vill ha skötsamma barn, helst exakt de ungar som har föräldrar som tvingar dem att läsa och dessutom förstår vad det betyder när skolan signalerar att de inte vill ha elever som har på sig mjukisbyxor och magväska.

Samma sorteringslogik styr Barbara Bergströms imperium av skolor där undervisningsspråket är på engelska, och rena skojarprojekt som Amerikanska gymnasiet i Göteborg.

Förra veckan skrev ett antal välfärdskapitalister en debattartikel i GP där de utan att darra på manschetten argumenterade för ett samhällsideal där målet uttalat är det de kallar ”rättvis ojämlikhet” där ”mervärdet” hamnar i rätt fickor.


Den svenska skolan vilade en gång på en övertygelse om rätt till kunskap för alla barn. I botten fanns ett bildningsideal och en jämlikhetssträvan. Den svenska enhetsskolan var en radikal och samhällsomstörtande idé. Tillgång till språk och kunskap skulle inte vara förbehållet borgerskapet, utan alla barn.

En debatt om läsning och kunskap som fokuserar på privatmoral är inte bara ointressant, utan destruktiv. Medelklassen kommer alltid att tvinga sina barn att läsa, även i ett system med ”rättvis ojämlikhet”, ingen behöver oroa sig för dem.

Men kulturjournalisternas ångesthantering skymmer den maktanalys som måste göras och de konflikter som behöver tas för att läsning och kunskap inte ska reduceras till en klassmarkör, utan i stället ses som en rättighet med revolutionär, frihetsgörande potential.

Rättelse: I en tidigare version av denna artikel stod det att Barbara Bergström är Trump-supporter. Paret Bergström har tidigare donerat pengar till högerfalangen inom republikanerna. Men efter att Barbara Bergström har meddelat att hon inte stöttar Trump i detta val, har uppgiften tagits bort.

Av: Karin Pettersson

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Publicerad: