Mejla

Marcus Leifby

Leifby: Vart tar alla pengar vägen?

Publicerad:
Uppdaterad:
Boden och Hockeyettan kommer att göra upp i skiljenämnden.
Foto: BILDBYRÅN
Boden och Hockeyettan kommer att göra upp i skiljenämnden.

Oenigheten i hockey-Sverige är stor, bråk och skandaler avlöser varandra, men trots alla meningsskiljaktigheter finns det saker som förenar SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.

Alla har de figurer som springer runt och leker Gary Bettman.

Svensk ishockey.

Visst har den, vi, haft stoltare stunder.

Det går knappt en dag utan att vi vaknar upp till ännu ett bråk, ännu en pinsamhet, ännu en orättvisa.

Utspel, upprop, uppror, det enda som saknas är ett rejält upplopp, vilket sannerligen vore befogat.

De styrande skikten genomsyras tillsynes av ha-galenhet, vänskapskorruption och lösaktighet, hela hockeyetablissemanget är ett gytter av egenintressen, är det inte SHL som utnyttjar de svaga så är det hockeyallsvenskan som uppträder amatörmässigt.

För bara en vecka sedan tvingades Svenska Ishockeyförbundets generalsekreterare avgå efter upprepade rapporter om missförhållanden på kansliet.

Nästa avkrok rör Hockeyettan.

Det är inte en helt enkel historia att reda ut på några rader, men det finns en par punkter i konflikten mellan Hockeyettan och Boden (och flera andra klubbar, hör jag) som bör lyftas.

Konflikten rör ett gammal samarbetsavtal (och tv-avtal) som slutade gälla 2019 när det i stället från centralt håll tecknades ett nytt, med en ny partner.

Hävdar... sekretess

Den ena parten, Hockeyettan med Ronnie Glysing i spetsen (han är ordförande i både föreningen och aktiebolaget Hockeyettan, VD i aktiebolaget och verkställande tjänsteman i föreningen Hockeyettan) anser att det gamla avtalet gäller trots att det skrivits ett nytt.

Foto: svt
Ronnie Glysing, Hockeyettans ordförande.

Boden (och några klubbar till) å sin sida menar att de inte ingått något avtal.

Det mest häpnadsväckande i hela historien är anledningen de anger till att de inte velat gå med på det nya avtalet.

De vet helt enkelt inte vad de skriver under eller åtar sig eftersom Hockeyettan och Ronnie Glysing hävdar… sekretess.

Ägarna och medlemmarna, klubbarna som alltså ÄR Hockeyettan, får inte ta del av eller läsa de fullständiga avtal som Hockeyettan, alltså klubbarna, tecknar med samarbetspartnern?

Stämmer det är det så absurt att det kan krama lusten och livet ur vem som helst.

Men vad f-n liknar det?

Genom att skriva på avtalet, som klubbarna påstår att de inte vet exakt vad det innebär, åtar de sig flera saker, bland annat ska de ska upplåta plats för reklam i cirklar, på sarger och på matchställ, de ska stå till parhästens förfogade på olika sätt, och det utan garantier om en enda krona tillbaka.

De vet inte om det genererar några intäkter, och de kan inte ta reda på det eftersom de inte får läsa avtalet.

Det enda de vet är att om de inte skriva under så kommer det att bli problem.

Ursäkta, men vad f-n liknar det?

Men vänta nu.

Om det bara är en klubb, i detta fall Boden, som bråkar och stångas samtidigt som övriga 45 klubbar sitter tysta som ljus kanske det är just Boden som är banditer?

Kanske.

Men det finns mycket som tyder på att det finns fler klubbar som är missnöjda med hur deras intresseförening styrs, och det kan mycket väl vara så att Boden är en av få klubbar som faktiskt vågar stå upp mot galenskapen.

Illavarslande

Vi måste komma ihåg att Hockeyettan är en spretig serie som rymmer klubbar med stolta anor och stora visioner, som vill uppåt och framåt, men också småklubbar och mindre föreningar som, år efter år, med små, ideella resurser sliter för att verksamheten bara ska gå runt.

Hur lätt är det då att stå upp när tjänstemännen i Stockholm kommer klampande med fräsiga advokatbyråer och hot om uteslutning?

Att inte kunna lösa det här på annat sätt, eller att vara mer transparent när det kommer till avtal och kontrakt, är illavarslande.

Det vi nu ser, när Hockeyettan drar Boden (och hotar fler klubbar) till skiljenämnd, liknar maktfullkomlighet som är ishockeyn och idrotten ovärdigt eftersom idrottens princip, med föreningsdemokratin i grund och botten, bygger på öppenhet och solidaritet.

En sak jag noterat är att det från Hockeyettans sida gärna pratas vitt och brett om hur mycket pengar som hela tiden betalas ut till klubbarna, men i samtal med klubbarna hör jag sällan (för att inte säga aldrig) att de fått några större summor utbetalda.

Hur mycket pengar rör det sig om egentligen?

Vad är det centrala avtalet värt?

Vart tar alla pengar vägen?

Vilka kostnader har Hockeyettan dragit på sig centralt, och hur många procent av omsättningen är de här kostnaderna jämfört med de som SHL och Hockeyallsvenskan har?

Om Bodens version stämmer, och fler klubbar håller med i sak, hoppas jag att de nu ställer sig upp och kräver förändring.

Är ni i Kiruna AIF, Troja, Piteå, Nybro, Huddinge, Vallentuna, Hudiksvall, Skövde och Halmstad tillfreds med hur Hockeyettan drivs?

Personligen skulle jag vara livrädd för att ge en ideologi som hotar, smyger och hemlighåller handlingsfrihet.

I min värld ska den sorten inte röstas fram, den ska röstas bort.

Av: Marcus Leifby

Publicerad:

LÄS VIDARE