Varför ska vi tvätta händerna, FHM?

Av: Johanna Frändén

Publicerad:
Uppdaterad:
Tvätta händerna noga med tvål och vatten, har det hetat. Hur är det egentligen, undrar Johanna Frändén.
Foto: Jessica Gow/TT
Tvätta händerna noga med tvål och vatten, har det hetat. Hur är det egentligen, undrar Johanna Frändén.

KOLUMNISTER

När man frekvent tvättar händerna i tjugo sekunder har man tid att ställa sig vissa frågor. Till exempel: Är det här verkligen nödvändigt?

 

Det måste ju vara det, tänker man, eftersom alla myndigheter i hela världen framhåller god handhygien som den viktigaste åtgärden mot covid-19 tillsammans med social distansering. Femton sekunder har gått under kranen när man frågar sig: Hur vanligt är det då att viruset sprids via handkontakt?

Man torkar sina handflator som så smått börjat mutera och utveckla ett slags reptilskinn efter allt skrubbande, och knappar in på Folkhälsomyndighetens hemsida. Man läser:

”Coronaviruset som orsakar covid-19 smittar i första hand mellan människor genom droppsmitta. Det finns inga uppgifter om att personer har smittats via föremål.”

Man läser för säkerhets skull en gång till. Inga personer konstaterat smittade via föremål. Och här skälver ju marken till under en. För varför i hela världen ska vi tvätta och sprita händerna som galningar om man ändå sannolikt inte kan få corona den vägen?

Varför står Folkhälsomyndigheten vecka efter vecka och mässar att god handhygien är oundgängligt för att stoppa viruset när händerna, enligt nämnd myndighets egen hemsida, inte bär skulden till ett enda känt fall av smittspridning?

Är det mig det är fel på eller världen?!

I Frankrike, där jag har min vardag, är det lite si och så med handhygienen, det erfar man snabbt på barerna i Paris där dam- och herrtoaletten ofta delar handfat. Därför tog jag emot instruktionerna om handtvätt med glädje i våras. Äntligen skulle fransmännen bli mer eller mindre tvingade att tvaga sig! En annan värld kändes plötsligt möjlig.

En titt på den europeiska handtvättskartan bjuder på en del surpriser. Enligt en undersökning från 2015 svarade bara hälften av holländarna – män och kvinnor – att de tvättar händerna efter toalettbesök, medan samma siffra för bosnier och turkar är uppe kring 95 procent (i Sverige landar vi på 78 procent, för övrigt exakt samma siffra som Tyskland). Man kan ha synpunkter på den här typen av självrapporterad statistik, men några indikationer ger det ändå. Varför är man till exempel i Nederländerna så obrydd om att tvätta händerna efter toalettbesök att många inte ens ljuger när någon frågar?

Informationsfoldrar om covid-19 världen över fortsätter hävda att handhygien är en nyckel i kampen mot viruset. Så sent som den 15 oktober, på den ”globala handtvättsdagen”, lyfte Världshälsoorganisationen WHO handtvätt som en viktig del i strategin för att stoppa virusspridningen, men någon hänvisning till vetenskapliga studier fanns inte. Däremot lite svepande konstateranden att handhygien ofta är en viktig faktor för att hålla ner smittospridning. Det vill säga av andra sjukdomar. Vilket ju stämmer, men knappast är mer relevant än att Anders Tegnell under covid-pressträffarna skulle uppmana folk att undvika transfetter och rökning.

Och plötsligt slår det mig att WHO kanske har en annan agenda. Kanske tycker de att det bara skulle kännas allmänt fräscht om människor svabbade av sig efter att ha fingrat på sina intima delar?

Om detta är deras bakomliggande mål böjer jag min nacke i beundran. Det är en kommunikationstriumf så fulländad att det är svårt att hitta relevanta jämförelser. Jag har egentligen bara en invändning: Var det verkligen helt oundvikligt att vi redan idoga handtvättare skulle gå runt med nariga handflator i ett års tid, bara för att ta en för laget?


Publicerad:

LÄS VIDARE