Här skriver Ingo historia

Glädjevrålen ekade när domaren höjde Ingos näve mot skyn - en svensk nationalhjälte var född

Det är midsommardagens morgon 1959 och klockan visar 03.47.

Miljontals svenskar är vakna och via Radio Luxemburg hör de högtalarrösten från Yankee stadium i New York:

"Vinnare och ny tungvikts-

världsmästare: Ingemar Johansson, Sverige".

Foto: LEIF R JANSSON/ Scanpix
märkt av sjukdomen En av de senaste bilderna på Ingemar Johansson togs i april 2001. Han var då redan märkt av sjukdomen.

Natten i New York var fuktig och het efter skyfallet som kvällen före hade dränkt basebollarenan Yankee Stadium och tvingat arrangörerna att flytta fram matchen en dag.

Det var 26 juni 1959 - mästaren Floyd Patterson mot Ingemar Johansson, 26, stensättare från Göteborg.

För första gången i historien stod en svensk boxare som utmanare i en VM-match.

Klockan 22.39, lokal tid, ljöd gonggongen. Sex och en halv minut senare, i tredje ronden, slog svensken in en lätt lång vänsterkrok och följde direkt upp med högern, den som i USA kommit att kallas "Tors hammare".

Floyd träffades på näsroten och damp i ringgolvet, platt på rygg. Mödosamt lyckades han kravla sig upp på "nio" och domaren Ruby Goldstein lät honom torka av handskarna mot sin skjorta.

De följande 96 sekunderna är svensk världshistoria.

Inte mindre än sju gånger slog Ingo Floyd till golvet innan Goldstein insåg att matchen måste brytas och tungviktsboxningen fick en ny världsmästare.

I Sverige var det midsommardagens morgon. Uppskattningsvis två miljoner svenskar följde matchen via Radio Luxemburg - en station som normalt var mest känd för engelsk popmusik, men som blev en sportkanal sedan Sveriges Radio vägrat sända direkt.

Klockan var 03.47 när Ruby Goldstein höjde Ingos näve i skyn. Glädjevrålen ekade från slott och koja och blev upptakten till historiens största nationalrus i Sverige.

Aftonbladet sålde nästan en halv miljon tidningar den dagen - en ökning med svårslagna 218 000 exemplar.

Ingemar Johansson föddes på Göteborgs BB den 22 september 1932, som andra barnet till byggnadsarbetaren Jens Johansson och hans hustru Ebba.

Han växte upp i ett barnrikehus i stadsdelen Johanneberg, började i Landala småskola redan som treåring och älskade sagor, inte minst den om bockarna Bruse.

Mamma Ebba lagade god mat, särskilt köttbullar, och redan när Ingo som 13-åring bestämde sig för att gå med i Redbergslids boxningsklubb vägde han tungt på vågen.

Klubben höll till en gammal brandstation på Heden. Ingo skrev först in sig som gymnast hos Örgryte IS som huserade vägg i vägg, men insåg snart sitt misstag.

Två år senare gick Ingo sin första match - tungvikt direkt. Motståndaren Uno Jacobsson var sju år och äldre och betydligt tyngre, men förlorade på knock out efter bara någon minut.

Sju år före VM-segern mot Floyd Patterson boxades en 19-årig Ingo OS-final i Helsingfors.

Motståndaren Ed Sanders, en tvåmetersbjässe från Los Angeles, jagade och jagade, men svensken backade konsekvent undan och väntade på läge.

Resultatet blev att inte ett enda slag delades ut och efter två ronders visselkonsert i Helsingfors mässhall diskades Ingo för passivitet.

Han fick inte ta emot någon medalj i Helsingfors och hånades rejält i svensk press, men en vårsöndag tre decennier senare fick han retroaktiv upprättelse.

Journalisten Sven "Bem" Ekström hade upptäckt att de olympiska reglerna saknade stöd för beslutet att konfiskera medaljen och jobbade hårt i ärendet under många år. Till slut fick han rätt.

I samband med Olympiatravet på Åby travbana 1982 mottog Ingo medaljen av nyvalde IOK-presidenten Juan Antonio Samaranch.

I biografin "Tungviktaren", skriven 1982 av Aftonbladets förre redaktionschef Sigurd Glans, berättar Ingo om känslorna kring diskningen.

- Kan du tänka dig. De svenska ledarna kom in och ville att jag skulle be om ursäkt när jag gjorde det enda raka, boxades förståndigt och inte gav honom en blotta för högern. När jag ser matchfilmen får jag bekräftelse på att jag boxades rätt.

Ingemar Johansson är en svensk nationalidol. Men inte bara boxningen har skapat rubriker. Han är också "

Filmstjärnan Ingo som spelade mot Alan Ladd i Hollywood.

Motionslöparen Ingo som 112 kilo tung sprang Stockholm maraton 1981. Det följdes upp av Vasalopp på skidor, Vätternrundor på cykel och gjorde honom under en period till motionens främsta apostel i Sverige.

Och sist men inte minst, historieberättaren Ingo.

Den kanske bästa anekdoten härrör från åren i Schweiz.

Ingo var ute på en restaurang i Genève när hans grekiske bekant Sistovaris kom fram och frågade om han fick låta sin svärfar komma fram och hälsa på världsmästaren.

Ingo nickade och fram till bordet kom svärfar - Charlie Chaplin.

Han blev sittande länge och bad till sist om en autograf.

I Sigurd Glans bok berättar Ingo:

- Visst kunde han boxning. Han visste det mesta om mina matcher.

Hans Österman