Mejla

Oisin Cantwell

Socialministerns trötta narkotikapolitik blev utklassad

Publicerad:
Uppdaterad:

En politisk utklassning av sällan skådat slag passerade närmast obemärkt i veckan.

Socialminister Lena Hallengren hade få svar då Centerns Anders W Jonsson argumenterade mot den katastrofala svenska narkotikapolitiken.

Coronaviruset skapade globalt börsfall, swishestradören Joakim Lamotte larmade och gjorde sig till iklädd skottsäker väst i en SVT-studio och Greta Thunbergs farfar avled.

Nyheterna kom och gick och i bruset försvann en debatt i Aktuellt spårlöst. Vilket regeringen och socialministern har all anledning att vara tacksam för.

Bakgrunden till sammandrabbningen mellan den vikarierande centerledaren Anders W Jonsson och Hallengren var att socialutskottet vaknat till liv och beslutat att narkotikapolitiken ska utredas.

Det ska säkerställas att den bygger på evidensbaserad vård, beprövad erfarenhet och skademinimering.

Det är onekligen på tiden. Det pågår nämligen en katastrof i Sverige. Den narkotikarelaterade dödligheten är näst högst i hela EU, polisen jagar beroendesjuka i stället för att lösa grova brott och vården räcker inte till för att ge kunnig behandling.

 

Se över lagen som kriminaliserar eget bruk när narkotikapolitiken ändå ska utredas, krävde Jonsson.

Det är en utmärkt idé. Denna lag trädde i kraft 1988 och innebar att det blev olagligt att ha narkotikaklassade substanser i blodet.

Syftet var att avskräcka människor från att knarka. Problemet är att människor med missbrukarproblem håller sig borta från sjukvården. De vill inte bli påkomna med att ha begått det brott som ett blodprov kan avslöja.

 

Centerpartisten hade förberett sig. Argumentationen innehöll hänvisningar till forskning. Lancet, en av världens främsta medicinska tidskrifter, har sammanställt kunskapsläget. Avkriminalisering av eget bruk anses vara den kanske viktigaste juridiska förändringen som behöver genomföras.

Det må låta som ett djärvt steg i ett land som Sverige. Men ha då i åtanke att det inte handlar om att legalisera handeln med knark. Avkriminalisering av eget bruk innebär bara att det inte längre skulle vara förbjudet att ha små mängder knark i fickan eller i blodet.

Hur reagerade då Hallengren?

Dessvärre medelst inrepeterade svar och de vanliga talespunkterna. Narkotika göder gängkriminaliteten... Forskningen ger inget entydigt svar... Avkriminalisering är inte aktuellt...

 

Närmast smärtsamt blev det då socialministern plötsligt hänvisade till en undersökning som en norsk tidning gjort. 22 procent av tillfrågade personer i åren 18-30 hade svarat att de skulle prova knark om det var tillåtet.

Jag har ingenting emot journalistiska granskningar av detta slag, tvärtom, men med all respekt, utredningen väger lätt i jämförelse med det material som Jonsson hänvisade till och som utgjorde underlaget till FN:s stora narkotikakonferens för några år sedan.

Klasskillnad, är ett sätt att utrycka saken.

Denna vägran att utreda avkriminalisering är mycket besynnerlig. Kunskap behövs för att kalibrera lagstiftning och vård rätt.

 

Och vem vet, kanske en utredning skulle visa att nuvarande lag är en viktig anledning till att knarkmissbruket trots allt är måttligt utbrett i Sverige?

Den svenska narkotikapolitiken, stelfrusen i sin rigididet, håller långsamt på att tina upp. Länge var Vänsterpartiet och Centern ensamma om att vilja utreda avkriminalisering. Kristdemokraterna har svängt och anslutit sig.

Det är mycket bra att nuvarande politik utreds. Men än är den politiska mognaden på området inte tillräcklig för en bred och djupgående översyn.

Katastrofen tillåts fortgå. Med regeringens goda minne.


PODD Därför diskuteras svensk narkotikapolitik igen

I podden Aftonbladet Daily pratar vi med Annie Reuterskiöld, politikreporter på Svenska Dagbladet om svensk narkotikapolitik.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen

Av: Oisin Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE