”Tuffaste samtalet i mitt liv”

MMA-profilen Waldo Zapata om cancerbehandlingen

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

SPORTBLADET

Waldo Zapata kände en förlamande trötthet och trodde det var utmattningssyndrom.

Men i stället fick kampsportsprofilen ett cancerbesked.

– Man ska inte sticka under stol med att det kan gå åt helvete, säger Zapata.

I helgen var Waldo Zapata åter tillbaka i kommentatorsbåset för Viaplay, som UFC-expert.

Det var första gången på drygt ett halvår. Däremellan har det hunnit hända en del i 44-åringens liv.

– Det har varit en riktig berg- och dalbana. Ömsom vin och ömsom vatten tänkte jag säga, men det har varit jäkligt mycket sörja däremellan också. Jag fick beskedet i juli, sen har det varit fram och tillbaka om det skulle gå att bota eller inte, säger han.

Beskedet han fick var att han hade drabbats av gallgångscancer. En cancerform med låg överlevnadsprocent.

Först fick Waldo Zapata höra att tumören var liten och att det skulle gå smidigt att operera bort.

– Sen sa de att den var obotlig och att ”du ska vara glad om du får fira jul”.

Men sedan blev operationen, som bedömdes vara ”riskfylld och farlig”, av – och den blev lyckad.

– Den var skitjobbig, men den gick jätte-, jättebra. De fick bort all cancervävnad de hade upptäckt innan. Sen blev jag dock liggandes i 30 dagar på sjukhuset när jag egentligen skulle ligga i 5–7 dagar.

”Gudasänd flax”

På grund av covid-19 fick han spendera tiden på sjukhuset allena, utan sin fru Louise och barnen (2, 8 och 20 år).

– Det är en skitdålig cancer med skral procent till succé. Men jag har haft gudasänd flax att kirurgin blev bra. Det är ingen supergaranti, men den ger en bra prognos för den här typen av cancer och köper mig en massa tid.

I december började Waldo Zapata med cellgifter, vilket han kommer fortsätta med fram till maj i år.

– Just nu så är jag cancerfri och det borde kunna gynna en bra prognos framåt. Men man ska inte sticka under stolen med att det kan gå åt helvete. Nu tänker inte jag låta det ske ... i den mån jag kan bestämma.

Trots allt du går, och har gått, igenom låter du väldigt optimistisk.

– Det är jag. Jag har inte tid att vara död innan jag är död. Nu har jag inte ens den prognosen. Tvärtom. Läkarna säger att jag har skitbra värden och att allt går jättebra. Då finns det ingen anledning att låta oron krypa in.

– Man ska vara jäkligt glad för den dagen man har.

Var har du hämtat den här kraften?

– Bra fråga. Jag var bara inte riktigt redo att bryta ihop. Det låter som ett hittepå, men jag har fällt ett gäng tårar det senaste halvåret. Jag säckade dock aldrig ihop rent mentalt.

Vad har din familj betytt?

– Väldigt mycket, helt klart. Min fru är jordens bästa projektledare. Hon vänder upp och ner på den samlade läkarexpertisen i Norden för att ta reda på vad man ska göra. Hon orkade göra det jobbet medan jag var på sjukan. Där hämtar man helt klart kraft, säger han och fortsätter:

– Sen var det fruktansvärt mörkt att ge dem beskedet. Den oron, och känslan av maktlöshet, min fru har känt är en stress för sig. Mina döttrar är så pass små, så den yngsta var mest intresserad av mina stora plåster på magen. Det var inte realistiskt att försöka ha något snack med henne.

Att prata med åttaåringen var betydligt svårare, berättar Waldo Zapata.

– Det var väsentligt mycket jobbigare. År 2020 kan alla i den åldern googla, så där fick man föra dialogen på ett helt annat sätt. Hon ville inte det, men när hon väl ställde frågor fick man säga som det var. Men förenkla det. Det samtalet är det tuffaste jag har haft i hela mitt liv, alla kategorier. Med min bonusdotter var det som att prata med en vuxen, men det är fortfarande inte ett roligt samtal.

Din kampsportsbakgrund, har du gynnats av den under den här perioden?

– Det tror jag. Läkarna hade inte rekommenderat att göra operationen om de inte trodde att jag skulle klara av det. Dessutom är jag mycket yngre, och mer aktiv, än snittpatienten som statistiken baseras på. Sen har jag alltid varit lugn och saklig, det tror jag har varit till min fördel.

”Privilegierad”

I dag driver 44-årige Waldo två gym i Stockholm tillsammans med sin fru, samt en kampsportsförening.

– Jag är som Dustin Hoffman i ”Rain Man”, jag kan en grej. Jag har hållit på med kampsport sen jag var fyra år. När folk sa att jag behövde skaffa mig ett ”riktigt jobb” försökte jag göra om detta till det, och det har jag lyckats med. Nu kan jag faktiskt leva på det.

– Jag är extremt privilegierad. Det är ingen idé att jag köper en trisslott, jag har redan förbrukat det flaxet, säger Waldo Zapata.

McGregor gör comeback

En annan som ska göra comeback i UFC-sammanhang är Conor McGregor, som ska fajtas i UFC 257 till helgen.

Då sitter Waldo Zapata i Viaplaystudion.

– Han är ett unikum, sen kan man tycka vad man vill om honom som person ... var gränsen mellan entertainer och skithög går. Men han verkar inte påverkas av ringrost särskilt ofta. Han har heller aldrig gjort en skittråkig match, så det ska bli kul att se, säger Zapata inför McGregors match mot Dustin Poirier.

– Rent emotionellt tycker jag mycket bättre om Poirier som person och representant för MMA. Det är alltid roligt med någon skandal här och där, men McGregor är ett vandrande exempel på dåliga beslut. Det är inte Poirier. Han är en hyvens kille, och någonstans på äldre dagar har jag börjat heja på hyvens killar.

Publicerad:

LÄS VIDARE