Vi är inte bara kritiska, vi är rosenrasande!

Fackordföranden: Ändringarna i LAS är under anständighetens gräns

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Om inte regeringen ser hur dåligt förslaget om förändringar i LAS är och kastar det på historiens skräphög begår den ett allvarligt misstag, skriver Mikael Johansson, Målareförbundet.
Foto: TT
Om inte regeringen ser hur dåligt förslaget om förändringar i LAS är och kastar det på historiens skräphög begår den ett allvarligt misstag, skriver Mikael Johansson, Målareförbundet.

DEBATT. Förslaget om att inte kunna ogiltigförklara uppsägningar utan saklig grund saknar helt förankring i verkligheten! Vi är inte bara kritiska, vi är rosenrasande!

I tider när lagen om anställningsskydd är på tapeten verkar det som att många har missat de mest grundläggande förutsättningarna. På arbetsmarknaden, eller rättare sagt på en arbetsplats, råder en obalans i maktförhållandet. Den anställda har i förhållande till arbetsgivaren mindre kontroll över situationen. Detta för att arbetsgivaren har något som arbetaren behöver, en lön. En lön att betala sin bostad med eller mat till familjen. Den som är anställd är i en form av beroende av sin anställning och därmed till sin arbetsgivare.

Detta skapar en maktobalans. I Sverige har vi försökt jämna ut den obalansen på flera sätt. Anställda har gått samman i fackföreningar för att gemensamt formulera krav till arbetsgivaren.

Vidare har staten i Sverige likt många andra stater formulerat vissa lägsta nivåer, eller grundtryggheter. Detta för att staten erkänt att det råder en obalans mellan den enskilda anställda och den enskilda arbetsgivaren. Lagen om anställningsskydd är en sådan grundtrygghet. En grundtrygghet som för övrigt inte bara återfinns i Sverige utan återfinns i ILO konvention Nr 158. En konvention Sverige har ett åtagande mot.

Med dessa regleringar och föreningsbildningar har ett förhandlingssystem växt fram. I förhandlingar kan fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer bestämma reglerna, som dock inte får vara under statens lägsta anständighetsgräns, för arbetsmarknaden.

Lagförslaget om förändringar i LAS vill nu radera ut en av dessa anständighetsgränser. LAS förhindrar nämligen inte uppsägningar, den förhindrar godtyckliga uppsägningar.

Sedan ett par decennier tillbaka har dock Svenskt näringsliv och dess påverkansorgan Timbro med flera, drivit på för att dra klockan tillbaka. Tillbaka till en tid då den enskilda anställda så vackert fick stå vid porten till arbetsplatsen med mössan i hand och be om jobb.

I deras ledband har Ebba, Jimmy, Nyamko och Ulf lagt motioner om försämrad rätt för arbetare. Även den tidigare folkrörelsen av småbrukare och bönder, bondeförbundet nu Centerpartiet har sållat sig till gruppen som slåss för att löntagare ska få det sämre.

För borgerligheten innebär nämligen moderniseringar samma sak som rättslöshet.

I söndagens SVT Agenda uttalade Svenskt Näringsliv sig om att man gärna hellre skulle vilja lösa frågan om arbetsmarknadens regler mellan parterna, alltså mellan fack och arbetsgivare. Jag ställer mig frågande till det, för att förhandla handlar nämligen om att ge och ta.

Svenskt näringsliv har i armkrok med Centerpartiet och övrig höger inte valt att förhandla med svenskt arbetarrörelse, snarare har man förväntat av oss att vi ska lägga oss ner och dö.

Men där måste jag tyvärr göra er besvikna, vi har inget intresse av att begå harakiri.

Vi från Målarna är intresserade av riktiga förhandlingar, inte av politiska pajaskonster av näringslivets lakejer. Vill man ta makt från anställda i något avseende måste man ge efter på något annat område.

Om inte regeringen ser hur dåligt detta förslag är och kastar det på historiens skräphög begår den ett allvarligt misstag.


Mikael Johansson, ordförande Svenska Målareförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Publicerad:

LÄS VIDARE