PRESENTERAS AV

Marianne, 76, vakar så att ingen ska behöva dö ensam

avHelena Mastberg, Annika Sohlander

SUNDSVALL. En klapp på kinden och en hand som ger trygghet när livet rinner ut.

Det betyder pensionären Marianne Falk, 76, för många. 

I nio år har hon vakat på nätterna för att människor i livets slutskede inte ska behöva dö ensamma.

Marianne Falk jobbade i många år i vården innan hon gick i pension vid 67 års ålder.

Men bara några månader efter sista arbetsdagen fick hon frågan från kommunen om hon ville börja sitta vak på nätterna, och svarade ja.

– Jag trivdes och kände mig uppskattad och jag får så mycket tillbaka, säger hon. 

Mariannes första uppdrag var hos en allvarligt sjuk kvinna som var lite tillbakadragen i början. De fick en fin kontakt och några nätter senare somnade kvinnan in för gott, med Marianne vid sin sida.

– Sista kvällen höll hon min hand så hårt, jag tror att hon kände trygghet, säger hon.

”Det hon gör är fantastiskt fint”

Att om möjligt ha samma person hos sig skapar en relation och ger trygghet.

– Har jag börjat sitta hos någon så vill jag helst sitta hela tiden, tills det är slut. Samtidigt är jag ju pensionär så jag kan inte bestämma det, säger Marianne.

Som mest har det blivit en vecka hos samma person.

Nu vill Mariannes dotter Liiza uppmärksamma mammans insats.

– Jag tycker att det hon gör är fantastiskt fint. Det är inte så många som vill göra det och att känna sig trygg är värdefullt både för den som är sjuk och anhörig, säger Liiza Falk.

Foto: Pernilla Wahlman
”Jag kan inte riktigt beskriva det. Först och främst känns det viktigt att vara medmänniska”, säger Marianne Falk. Stödet från Marianne betydde oerhört mycket för Liiza när hennes pappa var döende i cancer.

I nio år har Marianne regelbundet vakat hos många äldre som oftast är i livets slutskede.

Inför ett uppdrag får hon ett namn och en adress till den som behöver vak. Ibland är det på ett sjukhem, ibland i en privat bostad.

– Det kan vara sådana som är döende, eller svårt sjuka och oroliga. Ibland kan det vara en partner till den som är sjuk som behöver avlastning, säger Marianne.

”Kände ångest när han var ensam”

Hon är väldigt noga med att hålla sekretessen. Så noga att hon inte ens säger något om de har gemensamma bekanta.

– Ett par gånger har anhöriga kommit fram till mig och sagt, ”vilken mamma du har!”, när hon vakat hos någon anhörig, berättar Liiza.

Så var det när Liizas arbetskamrat Marianne Pettersson, 61, en dag berättade att hennes mamma funnits där för familjen i en tuff situation.

Arbetskamratens pappa, Sven Petterson, skulle fylla 90 år när han fick en allvarlig cancerdiagnos.

Innan dess var han som före detta olympier och sportfantast väldigt spänstig och frisk. Han bodde i en egen lägenhet i centrala Sundsvall.

– Men sjukdomsförloppet var snabbt och jag märkte hur han blev allt skröpligare. Jag var där så mycket jag kunde men kände alltid ångest när jag lämnade honom ensam, berättar dottern Marianne Pettersson.

”Det var fantastiskt”

En dag ställdes situationen på sin spets sedan pappan ramlat och blivit sängliggande. Efter det ville inte Marianne lämna honom ensam, och med två syskon i Stockholm blev hon den ansvariga.

– Jag ringde hysteriskt runt för att hitta en lösning. Kommunen ringde tillbaka och sa att han skulle få vak och jag blev så glad när jag såg att det var Marianne eftersom pappa kände hennes man, säger Marianne Pettersson.

Det blev några nätter vid Svens sida innan han någon månad senare dog på ett korttidsboende.

Hjälpen i den akuta krisen betydde mycket för Svens anhöriga.

– Det var fantastiskt bra och kändes tryggt att jag visste att någon såg till honom. Att jag kunde gå hem till min familj och lämna pappa utan att vara orolig, säger Marianne Pettersson.

Smeker på kinden för att lugna

När Marianne Falk kommer till ett vak första gången har hon en speciell procedur. 

– Om någon inte pratar så smeker jag dem över kinden och huvudet. Jag tar alltid i hand och berättar vem jag är och att jag ska vara hos dem så att de ska slippa vara ensamma, säger hon.

För att få nätterna att gå sitter Marianne ofta och pysslar, löser korsord eller syr.

Samtidigt lyssnar jag på andningen och tittar ofta på den som ligger i sängen för att se hur den mår.

För Marianne är vaknätterna ett jobb men även ett uppdrag som skänker en extra mening åt tillvaron. Något hon tycker om att göra.

Vad ger det dig?

– Jag kan inte riktigt beskriva det. Först och främst känns det viktigt att vara medmänniska. När jag sitter hos någon känns det rofyllt och det ger en skön känsla. Jag fortsätter så länge jag orkar och mår gott av det.

Hur gör du om någon är orolig och känner ångest?

– Det finns bara ett sätt, att hålla handen och kramas, säger hon.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på Aftonbladet.se och i TV3.

Nominera din hjälte här nedan!

ARTIKELN HANDLAR OM