Plötsligt är det storslagen tv – ge mig genast en ny säsong av ”Mästarnas mästare”

NÖJE

Hade du frågat om ”Mästarnas mästare” i går skulle jag rekommendera ett decenniums vinterdvala medan idrottarstammen växte sig starkare.

Efter kvällens avsnitt?

Ge mig en ny säsong till midsommar, tack.

Äntligen brusar det i bröstet. Märkligt att ett lekprogram inspelat för ett halvår sedan kan frammana sådana kroppsliga funktioner.

Laurén tappar bollen. Brus. Henke bräcker Södergren. Brus. Klüft sågar för stor kub. Bruuus.

Under de första åtta avsnitten av ”Mästarnas mästare” var mitt inre stilla. Det var ett program att äta kvällsmat till, något att låta pågå, likt SVT:s långsändning av vandrande älgar (om den innehållit en älg som tidigare varit skidåkare, en mycket bättre älg än de andra).

Semifinalen är något annat. Den är som lajvidrott.

Jag sitter och huttrar av nervositet

Sex jämlika kämpar lämnas utan livlinor, de sliter, balanserar och chansar för att undvika eliminering. Det är spännande att se på. En känslokall gammal vedklabbe till människa som jag sitter och huttrar av nervositet. Går stenen i? Va, är Carro sist? Ryker hon?

1 av 3 | Foto: SVT
Första grenen, ”På tårna”.

Det är storslagen tv. Jag är fastnaglad i ögonblicket, glömmer de såsiga söndagarna som varit och vill efteråt ringa upp SVT:s programchef och gasta ”det spelar ingen roll om ni fyller upp deltagarlistorna med hockeymålvakter och e-sportare – hit med en säsong till!”.

Henkes mest mänskliga stund

Min enda invändning är att reglerna var en aning felkalibrerade. En minuts marginal låter ointagligt i en stafett, men är den påbjudna aktiviteten pussel har försprången mindre betydelse. Ledaren Skogum kom näst sist. Jumbon Klüft vann. Mästerbalanseraren Larsson dundrade ut ur tävlingen.

– Tyvärr är jag lite för dålig på det här att pussla. Att räkna är jag heller inte så vass på, sa fotbollsspelaren i sin hittills mest mänskliga stund i programmet.

Finalen kvar nu. Inget talar för att den skulle vara mindre bröstbrusframkallande än vad vi just sett. Leijnegard är i storform, Kim och Skogum får duellera om tredjeplatsen och bana väg för mästaruppgörelsen mellan Klüft och Södergren.

Och sen?

Sen hoppas jag att vi ses på en Medelhavsstrand snart igen, Micke.

avKristoffer Bergström

ARTIKELN HANDLAR OM