Mejla

Sylvia Balac

1700-talets Tinder var krångligare men riskerna samma

Publicerad:
Foto: Folkets Bio
”Varför ler du inte?” Trotsiga Héloïse ska få sitt porträtt målat för att locka en potentiell make i ”Porträtt av en kvinna i brand”.

Tinder på 1700-talet var oändligt mycket mer komplicerat, men principen var densamma.

Se en bild, känna kittlingen i magen, svajpa höger – och sen, besvikelsen när verkligheten inte lever upp till bilden. Ens dejt är kanske äldre, rundare, magrare eller glosögdare än bilden utlovade.

Trots några koppar kaffe eller glas vin och konversation kommer kittlingen inte tillbaka. Men tack och lov kan man då ta adjö och svajpa vidare.

På 1700-talet var det inte lika enkelt. Fint folk som ville gifta ihop sina släkter men inte helt och hållet ville köpa grisen i säcken fick då förlita sig till målade porträtt av de tilltänkta. Det tar sin lilla tid, att hitta en konstnär, som sen ska måla, och sen tar det ytterligare tid att frakta porträttet. För att inte tala om fallgroparna. Porträtt, särskilt av så kallat fint folk som är vana att bli omhuldade och fjäskade för, tenderar att försköna motivet.

Caroline av Braunschweig, senare drottning av England, uttryckte stor besvikelse när hon 1795 mötte sin blivande make, sedermera kung Georg IV av Storbritannien. ”Han är väldigt tjock, och inte på långa vägar lika vacker som sitt porträtt.”

I bioaktuella ”Porträtt av en kvinna i brand” vill unga Héloïse inte alls bli bortgift, och lyckas skrämma bort en konstnär genom att helt sonika vägra posera för honom. Så hennes mamma kontaktar en kvinnlig konstnär, Marianne, som ska låtsas vara Héloïses sällskapsdam, och måla av henne i smyg.

Marianne har till en början svårt att få till Héloïses leende. Helt enkelt för att hon inte ler. Hon är arg över att vara en handelsvara som ska paketeras fint så att en man ska vilja köpa henne. Leendet vill hon spara till någon som förtjänar det.

”Du är sötare om du ler” är en inte helt oyttrad kommentar även i vår tid, där kvinnor fortsatt väntas behaga. Men numera är det inte bara fint folk som kan välja eller välja bort baserat på en bild. Vi är alla handelsvaror i viss mån.

Men ingen vill känna sig besviken eller lurad, så bäst är kanske att ha en Tinder-bild som är uppskattningsvis 10-20 procent mindre attraktiv än verkligheten. Åtminstone kan ens leende sparas till någon som verkligen förtjänar det.

avSylvia Balac

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Tinder

1700-talet

Film