Mejla

Kristofer Andersson

Allt blir misstänkt när grannar samverkar

Förälskelse eller människohandel – ingen vet

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Vid Fairfax Avenue i Los Angeles hänger tuffa gänget. Dit kommer stadens unga efter plugget för att köpa dyra skor och bolma gräs. På skylten ”School Zone” har någon strukit två bokstäver: Cool Zone.

På liknande vis vill jag hotta upp min ålderdomliga närförort. Genom att justera ortsnamnet på infartsskylten från Tallkrogen till Ballkrogen hoppas jag locka hit ungdomar från Stockholms övriga kransområden. Hejdå träiga Tallkrogen! Hej fräcka Ballkrogen! Exit Lasse Stefanz – enter Shottaz!  

Dessvärre håller grannarna inte med. De vill inte alls att Tallkrogen ska vara ball. Däremot tycker de att allt är i fritt fall. I en lokal Facebook-grupp bedrivs angiveriverksamhet mot dem som avviker från gemensamma uppförandekoder. Ändå piggar innehållet upp: Jag bor inte alls i någon sömnig villaförort! Generisk foodtruck eller drogleverans? Nyförälskat par eller människohandel? Ingen vet.  


Tallkrogen döptes efter en restaurang från 1600-talet. Området fick namnet vid stadsdelsindelningen 1934. Krogen har sedan länge bommat igen. Enligt sägnen murades krögaren in i husfasaden av uppmärksamma grannsamverkare efter att en arbetslös blivit påkommen med att röka på uteserveringen.  

Eftersom alla i gruppen förutom jag verkar övertygade om att Tallkrogen är nästa Mogadishu anar jag att de i själva verket pratar om mig. Men snart får jag veta att ett tydligt tecken på skumrask är en marockansk gångstil. Jag – mer känd för frisyr än hållning – kan alltså avskrivas från utredningen: 

”Några unga var på väg till mig i dag när jag satt utanför Coop. Jag fick vibbar att det var droger. Samma kroppsspråk som ungarna har i Marocko. En mix av kaxig tiger och skräckslagen höna.”

Signalementet vore bättre om avsändaren refererat till Ica Tallkrogen i stället för en butik som inte finns – men medelklassens oro måste tas på allvar. Det tiotal ensamkommande från Marocko som enligt polisen finns kvar i huvudstaden har uppenbarligen bosatt sig utanför Coop i Ballkrogen. Där kränger de knark till livsstilsgrannar med samverkande attityder.  

I en närliggande grupp varnas det för kids i mjukisar och keps. Någon rotar igenom soputrymmen och förfäras över lagliga lustgaspatroner. Från bil spionerar övermogna vuxna på okända tonåringar. 

Trygghet till alla och envar.  


Samma vecka faller domen mot Lilla Hjärtats föräldrar. På Twitter skriver riksdagsledamoten Maria Abrahamsson att fostermammans rosa hår inte gagnat hennes kamp för barnet: ”Någon borde säga det till henne”.  

Jag håller med. Någon borde verkligen säga något, typ nu – men där ord brukade finnas hittar jag bara vansinnesskratt.

Av: Kristofer Andersson

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.