Västvärlden har haft en alltför naiv syn på Kina

Foto: Andy Wong / AP
Xi Jinping bygger upp en personkult runt sig själv som vi inte sett maken till sedan Mao Zedongs dagar.
NYHETER

Kinas roll i världen är på väg att omvärderas rejält.

Det är på tiden.

Länge har vi haft en alltför naiv syn på Kinas globala maktambitioner.

Väckarklockan har börjat ringa och det är alltfler som inte bara snoozar och sover vidare.

Det är svårt att säga exakt när förvandlingen skedde. Varningssignalerna har funnits där en tid.

Kina struntade i domen från Internationella skiljedomstolen i Haag 2016 som slår fast att Kina inte har någon historisk rätt till ett antal ögrupper i Sydkinesiska sjön som även ett antal andra länder gör anspråk på. Nu bygger Kina ut vissa öar på konstgjord väg och etablerar militärbaser där och hotar sina grannar.

För fyra år sedan började bokförläggare försvinna från Hongkong. De gav ut böcker som misshagade regimen i Peking. Månader senare dök de upp i kinesisk tv med påtvingade erkännanden av ”brott” de begått. En av dem var den kinesiskfödde svenske medborgaren Gui Minhai vars fall den senaste veckan väckt så stort rabalder.

Arrogant

När en stat börjar ägna sig åt internationella kidnappningarna av andra länders medborgare har en gräns passerats som visar på arrogansen hos den kinesiska diktaturen och känslan av straffrihet.

Men det är först i och med debatten om den kinesiska telekomjätten Huawei och dess inblandning i att bygga ut 5G-näten i västvärlden som volymen på väckarklockan nått öronbedövande nivåer.

Det talas om bakdörrar i de tekniska systemen som Kina skulle kunna utnyttja för avlyssning i stor skala och för att skada vitala samhällsfunktioner i väst. Bevisen för detta är fortfarande diffusa men en ny underrätelselag i Kina som tvingar alla kinesiska medborgare och företag att agera spioner för staten gör ändå att bara misstanken hotar Huawies framtid i väst.

Det är ett hälsotecken att frågorna åtminstone ställs.

För bara ett år sedan fick kommunpolitikerna dollartecken i ögonen när Kina ville bygga en hamn i Lysekil. De säkerhetspolitiska aspekterna funderade man inte över. I dag framstår den aningslösheten som ofattbar.

Blundat för övergrepp

Kina har länge målats ut som framtida supermakt. Men i grund och botten har västvärlden inte varit särskilt oroad. Kina är visserligen en kommunistisk enpartistat men i och med att man anammat kapitalismen så har nästan alla utgått ifrån att jättelandet med tiden skulle överge den ideologi som i praktiken dödförklarades i och med Berlinmurens fall 1989.

Sakta men säkert skulle Kina förvandlas till en demokrati. Ju mer kontakter med Kina desto snabbare skulle det gå. En inställning som drivits på av vår syn på Kina som jättemarknaden som i framtiden ska köpa västvärldens produkter.

Alla har blundat för kinesiska övergrepp på grund av ekonomisk vinning och hoppats på demokrati.

Utvecklingen visar att det hittills varit en orealistisk dröm.

President Xi Jinping har sedan han på partikongressen 2017 gjorde sig till president på livstid dragit åt tumskruvarna.

Personkult

All politisk opposition är numera bannlyst. De som kämpar för mänskliga rättigheter fängslas eller tystas på löpande band. Xi Jinping bygger upp en personkult runt sig själv som vi inte sett maken till sedan Mao Zedongs dagar. När han kommer på besök ute i landet brukar de statliga tv-kamerorna fånga hur alla ler och applåderar entusiastiskt. Man får vibbar av Nordkorea.

Kina behandlar framför allt små länder med öppet förakt. Sverige ska inte lägga sig i Gui Minhais fall. Att han är svensk medborgare är oväsentligt. Ingen blandar sig ostraffat i det som Kina ser som sina ”inre angelägenheter”.

Kina nöjer sig inte längre med ekonomiskt dominans. Man vill också ha politisk överhöghet.

Utvecklingen har spelat Xi i händerna på ett osannolikt sätt. USA under president Trump har abdikerat som supermakt och har på silverfat lämnat över möjligheten för Kina att ta över.

Xi Jinping har inte tvekat att staka ut Kinas väg under ledning av kommunistpartiet. Om 15 år ska man vara en supermakt i paritet med USA. Men inte en där medborgarna är fria att uttrycka sig. Utan en supermakt där det är en liten klick som bestämmer och där resten ska lyda.

Att lyda kommer också i allt större utsträckning bli omvärldens roll visavi Kina.

Vi har att underdånigt foga oss eller att tillsammans med övriga världen sätta ner foten redan nu och visa att vi inte accepterar Kinas nya spelregler.

Här är Kinas 7 senaste ledare 00:32

avWolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM