Dramatik och uppvisning – vilka härliga SM-finaler

1 av 2
Sir Alex.

Det är precis så här SM-finaler ska vara.

Antingen eller ?

Antingen så dramatiskt spännande som Sävehovtjejernas upphämtning, från tidiga 3–10 och sena 19–24, tills man för första gången leder matchen – 25 sekunder in i förlängningen.

Eller en sån uppvisning som Bajengrabbarnas, från första till sista minuten, där man aldrig tillåter Skövde att ens vara med i matchen.

På köpet får vi allt det andra också.

Som hjältinnan Johanna Ahlm, utledd med jack i pannan efter sex minuter, vid ställningen 1–1 – tillbaka åtta minuter senare, vid 2–7, sydd med tre stygn. Till slut 14-målsskytt.

Som de knappa förlorarnas tårar. För dagen strömmande ur rödgråtna västgötaögon direkt efter tredje raka grymma finalförlusten.

Som de båda målvaktshjältarna i Hammarby: Michael Jansson, 62- procentig i sina räddningar och det är världsklass över Norsborgs-Mickes agerande, och veteranen Janne Ekman, 40, som hoppar in och tar fyra av sex straffar.

Eller som den utklassade tränarens bitterhet. Kaxproppen Gunnar Blombäck som inte förmår uppskatta den extatiska stämningen i Globen utan istället i tv raljerar om att nästa år spela finalerna i – Skövde …

Olika sorters förlorare

Innerst inne bör nog Blombäck vara rätt nöjd.

Han har just fått sitt tränarkontrakt förlängt med två år, hans tabellsexa till lag tog sig bragdartat till SM-final trots att skyttekungen Rasmus Wremer försvann efter kvartsfinalen och trots att mer än halva laget försvunnit sedan man senast, 2005, spelade SM- final i Globen.

Ändå kan jag inte låta bli att dröja lite vid Skövdetränaren, en vecka där bollsporterna bjudit på två rejäla överkörningar.

Denna dag Hammarbys 34–22 över IFK Skövde – i onsdags Milans 3–0 mot Manchester United.

Intressant då att studera hur olika förlorande tränare kan uppträda.

Som den gode förloraren, Sir Alex Ferguson.

Eller som den dålige förloraren, Sur-Gunnar Blombäck.

Båda erkände sig slagna av ett bättre lag, men medan Sir Alex inledde sin efter-matchen-analys med att hylla Kaka & Co, så lät det så här från Sur-Gunnar:

– När dom har 8–3, så har vi bränt sex frilägen, inklusive två straffar. Sen kan dom tuta på. Det är lättare att spela i medgång …

Men den medgången kommer inte gratis. Den skaffar man sig, och Bajentränaren Staffan Olsson överraskade nu inte bara med att från start bänka sin kapten Lukas Karlsson utan också med ett 3–2–1-försvar.

Det måste, misstänker jag, vara första gången ett lag tar SM-guld med den typen av försvar.

För Skövde tog det dryga 20 minuter att komma underfund med det, och då ledde Hammarby redan med 13–3. Matchen var i princip förlorad, även om Skövdes storskytt Joakim Larsson då äntligen började hitta rätt med tre raka mål.

”SÅ bra” – Visst!

Från Hammarby försvinner nu lagkaptenen Lukas Karlsson till Danmark (Viborg), tröndern Espen Nygård flyttar hem till Norge medan varken Janne Ekman eller Lasse Arvidsson får sina kontrakt förlängda.

Knappast någon fara ändå med Bajens handboll. Staffan Olsson och kretsen kring Staffan har en märklig förmåga att hela tiden hitta nya talanger som man får att passa in i den rakethandboll, som Magnus Grahn en gång planterade i föreningen.

Som nu Kalle Ström, 11–3-skytten, 18-åring från förortsföreningen Tyrold. Vem hade hört talas om honom? Han finns inte ens med i lagpresentationen på Bajens hemsida …

Till sist, bara ett försök förmedla den fantastiska Johanna Ahlms guldglädje:

– Att vi i Sävehof vinner SM-guld, det är helt enormt! Med den snittålder vi har … Det är SÅ bra gjort av oss.

Visst!

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM

Handboll