ÅSIKT

Politikerna struntar i att hjälpa Harry, 8

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: JESSICA GOW / TT / TT NYHETSBYRÅN
För elever med särskilda behov kan det vara svårt att gå i vanliga skolklasser. Skollagen behöver bli mer flexibel för att alla ska kunna få det stöd de behöver.
LEDARE

Ordet ”hemmasittare” för de barn som TV4:s Kalla fakta berättade om i dokumentären ”De osynliga barnen” i förrgår är djupt missvisande. Som att de av fri vilja inte går till skolan.

”Ibland är det som en vägg av ångest. Ibland går det bara inte att gå in i klassrummet, det är som en osynlig vägg” berättar Emma, 15 år. Hon lider av panikångest och har drag av autism men skolan har valt att inte ge henne tillräckligt stöd.

Får inte tillräcklig hjälp

Sedan fem år har hon bara varit där enstaka dagar. Miljön är för stökig i den stora klass hon går i och trots att det har gått fem år sedan hennes särskilda behov upptäcktes har hon inte fått tillräcklig hjälp. Hennes mamma har i stället fått lämna sitt jobb som läkarsekreterare för att ha möjlighet att ge det stöd Emma behöver.

Harry, 8, har ADHD och lindrig autism och därmed svårt med stökiga miljöer och förändringar. När han skulle börja skolan var han lovad att gå i en klass med särskilt stöd. Men så blev det inte. Istället sattes Harry i en vanlig klass med en elevassistent vilket inte fungerade. Skolan kartlade aldrig hans behov och gav honom egentligen aldrig någon verklig chans.

”Han behövde hela tiden uppleva ett misslyckande” berättar hans mamma i programmet.

Till slut gick det inte, Harry mådde helt enkelt för dåligt. Sedan ett halvår är han hemma.

Enligt skollagen har både Emma och Harry rätt till stöd. Rektor är skyldig att se till att även barn med särskilda behov som exempelvis neuropsykiatriska funktionshinder klarar skolan och kan nå kunskapsmålen. Men när Kalla fakta frågar Skolverket hur stort problemet med ”hemmasittare” är får de inga svar. Trots att Sverige har skolplikt och det handlar om barn som inte får den hjälp de behöver tycks ingen veta.

En elev per grundskola drabbas

När de inte fick några svar gjorde Kalla fakta tillsammans med SCB en egen undersökning där de skickade ut en enkät till ett representativt urval av skolor. Resultatet är närmast chockerande: hela 5500 barn är "hemmasittare” i Sverige. Det motsvarar en elev per grundskola.

För de barn som drabbas är det som händer en fullständig katastrof, utan utbildning är det knappast möjligt att få jobb och egen försörjning. Skolans misslyckande kan bli inledningen på ett helt liv i utanförskap och maktlöshet. Men även för samhället är det ett oerhört slöseri. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson som räknat på Kalla faktas underlag ligger prislappen för samhället på mellan 20 och 30 miljarder kronor.

Både Björklund och Fridolin är ansvariga

Problemet är till stor del en konsekvens av dålig politik. I den nya skollagen 2011 var tanken att barn med särskilda behov skulle inkluderas i vanliga klasser och ges särskilt stöd där. Det såg bra ut på papper men verkar inte ha fungerat i verkligheten. Barn med exempelvis ADHD och autism har svårt att lära sig något om allt är rörigt. De behöver trygghet och förutsägbarhet i en miljö präglad av lugn och ro. Få klassrum med 20 till 30 elever lever upp till det. Dessutom saknar många lärare den kunskap som behövs för att bemöta barn med neuropsykiatriska funktionshinder.

Även om varningsklockorna började ringa för flera år sedan har reformen 2011 inte följts upp politiskt. Det är ett misslyckande av episka proportioner för dåvarande utbildningsminister Jan Björklund (L) som införde reformen och Gustav Fridolin (MP) som sedan 2014 bär ansvaret. Hur har detta kunnat få ske och varför har ingen dragit i nödbromsen?

Skollagen måste vara flexibel

I dag verkar det vara rena vilda västern i hur olika kommuner tolkar lagen, men med minst 5500 barn som hamnat i kläm duger inga bortförklaringar. Den kommande regeringen borde skriva om skollagen så att den blir mer flexibel och utgår från barnen behov. Inkludering i klasser kan vara bra ibland men det måste finnas möjlighet att använda mindre studiegrupper eller andra speciella lösningar. Även lärarutbildningen borde göras om så att kunskapsnivån om diagnoser som ADHD och autism höjs.

Se det som Kalla faktas bidrag till nästa regeringsförklaring.

ARTIKELN HANDLAR OM