Grotesco pekar ut nakna kejsare och tomma tunnor

Foto: SVT
Musikalisk samhällssatir.
NÖJE

”Grotesco” är tillbaka – och det är på
tiden.

För ett samhälle utan satir är ett osunt samhälle.

Den svenska satiren lever friskt i tecknade serier  och här och där i lyckade humorprogram som ”Full patte” och ”Bauta” på SVT Play – men nu tar den rättmätig plats på nästbästa sändningstid, klockan 22.00 på fredagar i SVT 1 åtta veckor i rad. 

”Grotescos sju mästerverk” är den blygsamma titeln på humorgruppens comeback som, efter de två avsnitt jag sett i förväg, känns mörkare och vuxnare än tidigare.

Det inledande avsnittet ”Flykting­krisen” handlar om det politiska spelet under några månader 2015 då Sverigeskramlet övergick i tal om stängda gränser. Ett allvarligt ämne framfört som – musikal.

Säg det i toner, och inte i ord, en stämma kan lätt bliva hård, tycks humorgruppen ha resonerat. Och det fungerar. Frustrationen och ilskan som pyr under ytan maskeras tillfälligt av vackra arior och Henrik Dorsins praktfulla Stefan Löfven-­näsa. Men satiren biter till ändå, någon halv ton senare, vare sig man är kappvändande politiker eller vanlig väljare som ställt in skrammelbössan längst in i garderoben. 

Den som inte känner sig träffad av musikalen ”Flyktingkrisen” får sig kanske i stället en släng av sleven i kommande avsnitt, som exempelvis kammarspelet om ett föräldramöte. 

Bra satir blottlägger brister, tillkortakommanden och hyckleri, och i en tid av populism och polarisering är det extra viktigt att det finns röster från sidlinjen som vågar peka ut nakna kejsare och tomma tunnor. 

Och det gör Grotescogänget skickligt i Hasse & Tages anda av intellektuell skärpa, humanism – och rent trams. 

ARTIKELN HANDLAR OM