ÅSIKT

Sverige har lika stora klyftor som Sydafrika

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AFTONBLADET / 4560
Näringslivstoppen Christina Stenbeck på väg in på elitkonferensen Brilliant minds.

Vi hade hamnat på min balkong några vänner och jag, en av de ljumma sommarnätterna förra helgen. Vi pratade och drack vin. Tiden kändes elastisk och livet långt som det gör i frihet.

Vi diskuterade kändisfesten Brilliant Minds som hölls på Grand Hôtel.

En av mina kompisar frågade: ”Tror du de behövde ansöka om ledigt för att åka?”

Tiden är en maktfråga. Är du rik och högt upp i näringskedjan äger du din tid. Arbetarklass och lägre medelklass pressas allt hårdare.

Lyssna på Ekots reportage i veckan om hur hemtjänsten förvrängs till minutstress där exakt hur lång en dusch med en lårbensskör 87-åring bestämts i förväg av en biståndsbedömare med budgetunderskott.

De flesta arbetare har bara fem hårt tillskurna veckor där alla drömmar ska rymmas. Tjänstemän har ofta sex eller sju veckor. Men vart tog frihetsvisionen om att äga mer av sin tid vägen?

Vid en uteservering träffar jag en ung student som arbetar extra som servitör. Fast det är måndagskväll är uteserveringarna överfulla. ”Det är som att ingen jobbar längre”, säger han. ”Förutom vi då, som serverar.”


Tiden och makten över våra liv är en klassfråga där vänstern har allt att vinna. Det socialdemokratiska vallöftet om familjevecka identifierade en central fråga för de flesta. Men rätten att äga sin tid kan inte förbehållas människor med barn utan måste vara allmän.

I år är det drygt 40 år sedan vi senast tog ett stort gemensamt kliv ditåt. 1978 kom den femte semesterveckan. Sedan dess har de kollektiva förbättringarna av arbetstid och semester lyst med sin frånvaro. Det är knappast en slump att det var när Sverige rörde sig mot jämlikhet från demokratins genombrott 1917 till 1970-talets slut som alla steg togs mot mer fri tid togs. Sedan 1980-talet växer klyftorna, inte friheten.

Förmögenhetskoncentrationen i dagens Sverige är så grotesk att det är möjligt för den svenska ägarklassen att samla sina globala polare på Grand Hôtel. Sociologen Stefan Sjöberg med flera visade 2018 i rapporten ”Ägande- och förmögenhetsstrukturen och dess förändring sedan 1980” att 15 svenska finansfamiljer – just dessa Wallenberg, Ax:son Johnsson och H&M-Persson som festade i helgen – kontrollerar börsföretag för cirka 4 935 miljarder kronor.

Dessa ofta ärvda förmögenheter, dopade av låga kapitalskatter, ger Sverige ett av de mest privilegierade ägarskikten i världen. För att hitta lika ojämlika länder i ägande får man gå till Sydafrika, Brasilien och USA.


I debatten om artificiell intelligens, AI, lyfts alltid hotbilder om jobb som slås ut och miljoner människor utanför försörjning fram. Man bör vända på det, som Patrik Spät gjort i Die Zeit: inför 30-timmarsvecka med full lön och beskatta robotarna.

"Automatiseringen är ett skräckscenario endast om man i sitt tänkande enbart använder en kapitalistisk logik. Automatiseringen skulle kunna bli ett paradis – om maskinerna tillhörde alla”, skriver Spät.

Han var nog inte heller bjuden på festen.

avDaniel Suhonen

ARTIKELN HANDLAR OM