Mejla

Oisin Cantwell

Rätt att fria mannen från mordet han erkände

Publicerad:
Uppdaterad:

Mannen frias från mordet han erkände.

Det är alls inte så märkligt som det låter.

Domen, meddelad klockan 11 i dag av Attunda tingsrätt, är inte sensationell.

Efter att ha suttit häktad i 395 dagar som misstänkt för mordet på sin hustru den 30 december 2018 släpptes mannen för några veckor sedan, vilket i praktiken innebar att han skulle frias.

Han döms dock för annan brottslighet, däribland misshandel och olovlig avlyssning, till villkorligt.

Jag har tidigare granskat detta fall som är så udda att det borde kunna gå att använda i juristutbildningarnas avsnitt av erkännandens betydelse och vilken vikt experters vittnesmål ska tillmätas.

Mördade Ahmed, som egentligen heter någonting annat, sin fru med råttgift?

Mannen har nu friats från mordet han erkände.
Foto: URBAN ANDERSSON
Mannen har nu friats från mordet han erkände.

Det var den huvudsakliga frågan i målet.

Enligt åklagare Kristina Wik ströp eller kvävde mannen sin fru efter att först ha drogat henne med giftet.

Nja, anser domstolen. Utredningen ger inget entydigt besked om dödsorsak eller dödssätt. Kvinnan kan ha avlidit till följd av förgiftningen.

Redan där faller åklagarens så kallade gärningsbeskrivning. Redan där ska mannen frikännas.

En begriplig bedömning. Tre rättsläkare redovisade inför rätten tre olika uppfattningar om hur kvinnan dog. Vad tyder på att just åklagarens version är den korrekta? Inte särskilt mycket.

Försvaret har åberopat bevis för att hustrun hade tankar om självmord och rätten utesluter inte att hon tog giftet självmant för att avsluta sitt liv.

Domstolen konstaterar dessutom att det inte finns bevis för att den tilltalade planerade att mörda hustrun. Det finns inte heller inköp eller någonting annat som binder honom till giftet.

Det som mer än någonting annat talar för att mannen är skyldig är att han inledningsvis medgav mord. Hans berättelse om hur han dödade kvinnan fick dessutom visst stöd i utredningen.

Nu, nästan två år efter att mannen tog tillbaka sin berättelse, skriver tingsrätten att det inledande erkännandet är "mycket besvärande för honom".

Ja, det är det minsta man kan säga. Kvinnan hittades onekligen död och mannens medgivande var hyfsat detaljerat och innehöll inga uppenbara knasigheter.

Men, invänder rätten, utredningen rörande erkännandet är inte tillräckligt solid. Det går inte att tillmäta hans ursprungliga berättelse avgörande betydelse.

Vem vet, kanske talar han sanning då han säger att det var så skamligt att berätta att hon hade tagit sitt liv att han hellre tog på sig ansvaret för hennes död än att säga som det var.

Och hur starkt är egentligen ett erkännande som bevis? Om alla som tagit på sig mordet på Palme ska buras in får vi bygga om Örebro till fängelse. Och Sture Bergwall lyckades ju när allt kommer omkring babbla sig till domar för åtta mord.

Dagens märkliga fall påminner för övrigt om just Bergwall. Då Ahmed har friats ska hans anses vara oskyldig. Hans första version ska ses som felaktig.

Det innebär också att svensk kriminalhistoria har fått ett nytt exempel på falskt erkännande.

I varje fall om domen står sig, vilket jag tror att den gör.

Av: Oisin Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN