Ett mentalt stålbad med Strand Of Oaks

avMarkus Larsson

Foto: Alysse Gafkjen
Med hjälp av medlemmar från My Morning Jacket har Timothy Showalter i Strand Of Oaks gjort ett album som länge inte såg ut att bli av.

ALBUM ”Eraserland” är ett skrämmande och vackert album.
Här finns inga förskönande filter.
Bara en artist som skriver texter och musik för att inte ge upp.


Strand Of Oaks
Eraserland
Dead Oceans/Playground


ROCK Timothy Showalter, mer känd under namnet Strand Of Oaks, var illa ute.

Den amerikanska låtskrivaren och artisten från Indiana trodde att ”Forever chords” skulle bli hans sista låt.

Det är den Timothy hoppas att folk kommer lyssna på efter att han är borta.

Han tyckte att låten sammanfattade allt han någonsin funderat på och velat säga. Det kändes som ett avskedsbrev. Skulle han någonsin kunna överträffa den? Var hans vingliga karriär som musiker och textförfattare över vid 36 års ålder?

Timothy Showalter skrev ”Forever chords” mitt under ett oväder vid en strand. Efteråt gick han ut på klipporna. Det snöade och blåste kallt men han tyckte att vattnet såg varmt ut. Så enkelt det skulle vara att bara fortsätta och försvinna.

I intervjuer har Timothy berättat hur han kämpat mot en oro och smärta som sitter djupare än brustna hjärtan och trafikolyckor. Han vill inte vara den han är, han vill inte leva i den här världen. Sedan tonåren har han varit jagad av insikten att det går att göra slut på allting själv.

Det var inte mycket som tydde på att sjunde albumet med Strand Of Oaks skulle bli av. Förra skivan ”Hard love” och turnén som följde blev inte alls som han tänkt sig. Han var missnöjd, uppgiven, deprimerad och trodde att han hade förlorat allt.

Ett telefonsamtal från Carl Broemel väckte honom till något slags liv. Gitarristen i My Morning Jacket meddelade att han och samtliga bandmedlemmar utom sångaren Jim James var redo att backa honom. Enda som saknades var nya låtar.

Timothy Showalter isolerade sig vid stränderna utanför Wildwood i New Jersey mitt i vintern och skrev musiken på ”Eraserland”. Geografin smyger sig in i låtarna. Det är lätt att föreställa sig hur de utspelar sig på en ensam strand där tankarna får vara i fred och sväva fritt mellan en mulen himmel och rasslande vågbrytningar.

”I don’t feel it anymore”, sjunger Showalter i inledande ”Weird ways”. Men i själva verket är ”Eraserland” det vackraste och mest emotionella som Strand Of Oaks har gjort.

Han krigar med sig själv, sorgset och utan självömkan. Han är inte dugg säker om han kommer att vinna. Han måste ”get his shit together”, det finns ingen annan lösning.

Det låter på många sätt som ett My Morning Jacket-album, fast med en annan sångare. De som tycker om The War On Drugs eller Band Of Horses kommer också att känna igen sig i låtarnas widescreen-format.

Timothy Showalter hade själv Radioheads ”Videotape” från albumet ”In rainbows” som riktmärke. Han har över huvud taget alltid älskat hur Radioheads cymbaler låter på skiva.

Tillsammans med vännerna i My Morning Jacket skildrar Showalter ett mentalt stålbad där själva musiken blir en anledning att börja om.

Inget på ”Eraserland”, inte ens ”Forever chords”, är ett avsked. Det är snarare ljudet av en artist som inte vill ge upp.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM