ÅSIKT

En Alice Teodorescu är fler än 261 tjänstemän

Maktlystnaden gör häpnadsväckande saker med högern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Lotte Fernvall / AFTONBLADET
LEDARE

”Hon får precis skriva vad hon vill, ordet är fritt, men att blanda in oss ÖVERLEVANDE för att försvara hennes mörkblåa åsikter, är mer än oanständigt.”

Så skriver 91-åriga Livia Fränkel på Facebook om de konvulsioner som hennes syster, Hédi Fried, gett upphov till inom delar av svensk höger.

Det handlar om att Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu i en ledare kallat Förintelseöverlevande – som Livia Fränkel och Hédi Fried – för bulvaner för en vänster som inte vill se en regering där Sverigedemokraterna ges avgörande inflytande.

Frieds brott är att hon anser att SD inte är demokratiskt pålitliga och att det vore mycket illa för Sverige om borgerligheten gjorde sig beroende av dem. Hédi Fried är en människa som, för att citera Dagens Nyheters Johan Hilton, ”har gjort det till sin livsuppgift att varna för ett högerextremt idéarv och under decennier tagit sitt demokratiska ansvar för att den sortens idéer aldrig mer ska få fäste”.

Det är därför hennes varningar är så obekväma för människor som Alice Teodorescu. Hon leder en redaktion som gärna ser att Moderaterna och Kristdemokraterna styr Sverige på SD:s bajonetter. Det är därför Hédi Fried och andra som inte delar Teodorescus syn på regeringsbildningen ska stämplas ut som bulvaner – personer som utåt handlar i eget namn men som i hemlighet företräder någon annan som inte vill träda fram.

Det är en häpnadsväckande beskyllning. Men får man tro en rad högerorienterade opinionsbildare så är det reaktionerna mot Alice Teodorescus anklagelse som är det värsta. Kritiken mot Teodorescus är ”ett beteende som ligger väldigt nära den feghetskultur som följer av totalitära samhällen”, skriver Svenska Dagbladet. Högertidskriften Fokus chefredaktör Johan Hakelius tycker att Teodorescu har rätt och att Dagens Nyheter låtit Hédi Fried uttala sig om dagspolitiken är ”både osmakligt och oförsvarbart”. Kritiken kommer från ”smådiktatorer”.

Allt detta hände alltså samma vecka som det avslöjades att 261 opolitiska tjänstemän i en skrivelse uttryckt sin oro för att en ny regering eventuellt inte skulle omfamna regeringskansliets värdegrund. Bakgrunden är känd. Partier av SD:s snitt arbetar målmedvetet med att inskränka mänskliga rättigheter när helst de kommer nära makten. Alltså vill tjänstemännen veta hur arbetsgivaren ser på lojalitetsplikten gentemot regeringen om det hamnar i konflikt med grundlagens bestämmelser om människors lika värde.

Men de här människornas yttrandefrihet var det få på högerkanten som var intresserade av att försvara.

Hur gick det till när svensk höger började tycka att 261 opolitiska tjänstemän ska hålla käft men att folk som säger emot en liberal redaktör som vill underminera Förintelseöverlevande är yttrandefrihetens dödgrävare?

Svaret är enkelt.

Det handlar om Sverigedemokraterna och synen på vilken roll de ska spela för en kommande högerregering. Fusionen mellan allmänhöger och extremhöger ska få skötas i tysthet, och några larm från Förintelseöverlevande eller tjänstemän kan då inte tillåtas ljuda.

ARTIKELN HANDLAR OM