ÅSIKT

Högern har aldrig älskat Göteborg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Sture Lyd / AFTONBLADET / 4816
LEDARE

”Största misstaget med M-Göteborgs kampanjfilm är ju att den knappast kan vara gjord av en göteborgare.” skriver Ann Karlsson (V), ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige, på Twitter.

Vem som producerat den kampanjfilm från Göteborgsmoderaterna som visades i söndagens SVT Agenda vet jag inte.

Men en sak är säker: den som gjort filmen älskar inte Göteborg.

Filmen börjar med att någon dricker öl medan speakern berättar hur bra allt en gång var. Jobbarna i hamnen var lojala, SKF gick prima och allt var gemytligt.

Sen kom jihadister och eldade upp folks bilar, ungefär.

Den brinnande bil som Moderaterna visar är visserligen, som påpekats, från Vancouver i Kanada men… ja, ni fattar. Bil som bil.

Påhittad idyll

Jag växte upp i det Göteborg Moderaterna beskriver som idylliskt. Men jag minns en annan stad.

I flerfamiljshusen i Högsbohöjd, där jag bodde större delen av min barndom fanns alla tänkbara sociala problem. Det är visserligen ingen förort men det var samma fylla, slagsmål och utslagning som Moderaterna nu beskriver som invandrarproblem. De gäng vi var mest rädda för var de som sniffade thinner, ”boffare” kallades de.

Och inte tusan gick man ut själv på kvällen efter mörkrets inbrott.

På 90-talet kom nazisterna och röjde. De började med att trakassera homosexuella men spred sedan sin terror mot alla de såg som motståndare. När arbetslösheten gick upp ökade de sociala motsättningarna. Så var det i hela Västsverige. 1992 brände en sverigedemokrat ner Trollhättans stora moské. 1995 plågade nazister ihjäl John Hron vid Ingetorpssjön utanför Kungälv. Han blev bara 14 år.

Göteborg har alltid präglats av hårda klassmotsättningar och även när jag var liten pekades de nordöstra stadsdelarna ut som problem, spårvagnen dit kallades allmänt ”vitlöksexpressen”.

Albert och Herbert

Moderaternas harmoniska ”goa gubbar”-stad verkar vara hämtad från Albert och Herbert snarare än verkligheten.

Paradoxen är att de istället skulle ha kunnat skylla alltihop på Socialdemokraterna. Enda gången jag kan minnas att borgerligheten styrt var mellan 1991 och 1994, i övrigt har kommunstyrelsens ordförande hetat Sven Hulterström (S), Sören Mannheimer (S), Göran Johansson (S), Anneli Hulthén (S) och nu Ann-Sofie Hermansson (S).

Hamnens, industriernas och det hårda slitets Göteborg har aldrig varit Moderaternas. I skäl och hjärta är Sveriges framsida en arbetarstad. Till och med Liberalerna har ofta legat mer till vänster än till höger.

Och historiskt gillar Göteborgsväljare Moderater lika lite som de gillar stockholmare. En brinnande bil från Vancouver lär inte ändra på det.

Vuxet samtal

Moderaternas film följer helt Sverigedemokraternas mall för politisk retorik. De försöker skrämmas genom att överdriva problemen idag och uppfinna ett historiskt lyckosamhälle som gått förlorat.

De vill vinna valet på svartmålning och på att människor ska bli rädda för varandra. Vi lär tyvärr få se mer av samma sak, än är det bara februari och själva valet ligger ett drygt halvår bort. Det kan bli en gastkramande valrörelse.

Självklart finns problem i Göteborg, liksom i alla andra storstäder. Men om det är detta Moderaterna menar med ”vuxet samtal” vill nog många ha sina pengar tillbaka.

ARTIKELN HANDLAR OM