Nya ”Mulan” har sina brister – men är så vacker att man får gåshud

Av: Karolina Fjellborg

Publicerad:
Uppdaterad:
”Mulan”.
Foto: Disney.
”Mulan”.

FILM

FILMRECENSION Omdebatterade ”Mulan” är inte bara oerhört vacker, utan även den intressantaste filmen hittills i Disneys pågående nyinspelningsfrossa.


Mulan
Regi Niki Caro, med bl a Yifei Liu, Donnie Yen, Jason Scott Lee, Yoson An, Gong Li, Jet Li, Tzi Ma, Rosalind Chao, Jun Yu.


ACTIONDRAMA Ryktet har föregått den.
Disneys ”Mulan” blev inte bara ett av coronapandemins mest högprofilerade filmoffer när planerna på ett världsomspännande segertåg på biograferna sköts i sank. Den har dessutom varit föremål för massiv och variationsrik kritik, av både mer och mindre graverande sort.

Så – hur är den?
Som skildring av kinesisk historia, kultur och folktro säkerligen bristfällig. Men som actionunderhållning faktiskt så visuellt magnifik och gåshudsmaffig – tänk tyngdlösa kampsportsbaletter, sprakande färger och storslagna landskap – att man kan ha överseende med en del brister. Som relativt bleka personligheter och valhänt klippning.
Om man ändå hade fått se den här skönheten på storduk.
Grundhandlingen är ungefär samma som i originalfilmen från 1998, som i sin tur var baserad på den kinesiska legenden om Hua Mulan:
När nomadiska krigare, ledda av den hämndlystne Böri Khan (Jason Scott Lee i Jack Sparrow-smink) invaderar kejsardömet, beordrar kejsaren (Jet Li) varje familj att bidra med en man till armén. Men Mulans pappa Hua Zhou (Tzi Ma) är gammal och svag, och därför trotsar Mulan (Yifei Liu) både traditioner, lagar och sin egen familj, och klär ut sig till man, för att ansluta sig till armén under namnet Hua Jun.

Till skillnad från Disneys andra live-action-remakes av sina egna animerade klassiker, som nästan har varit sina förlagor bokstavstrogna, tar sig dock ”Mulan” sedan en hel del friheter.
Här finns inga musikalnummer och knappt någon komisk lättad, och rollfigursgalleriet ser lite annorlunda ut.

Kapten Li Shang, till exempel, har ersatts med två nya karaktärer; befälhavare Tung (Donnie Yen), som blir Mulans mentor i armén, och Mulans medrekryt Chen Honghui (Yoson An), som utvecklar känslor med vagt homoerotiska vibbar.
Syrsan Cri-Kee har blivit det lite hopplösa soldatämnet Cricket (Jun Yu).
Och i falken Hayabusas ställe finns Böri Khans allierade Xianniang (Gong Li). En krigarhäxa som kan skifta skepnad, och fungerar både som antagonist och hjältinna.
Men framför allt är Mulan själv annorlunda här, då hon redan från början är en skicklig krigare, som har tvingats dölja sina färdigheter på grund av könsroller och konvenans, och nu behöver bejaka sin ”qi” för att väcka sin inre, slumrande superhjältinna.
Perfekt är ”Mulan” inte. Men den är verkligen oerhört vacker, och på många sätt den häftigaste filmen hittills i Disneys pågående nyinspelningsfrossa.
För snarare än att försöka fånga originalets magi, skapar den sin egen.


”Mulan” har premiär på Disney+ den 4 december.

Publicerad:

LÄS VIDARE