ÅSIKT

Plocka upp elsparkcyklar är det nya panta burkar

Din bekvämlighet skapar växande klassklyftor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: STINA STJERNKVIST/TT

Vi kan diskutera om de elsparkcyklar som just nu översvämmar våra städer är en plåga eller en välsignelse, eller om de egentligen bara är en fluga som snart kommer att kännas så 2019.

Det vi däremot knappast behöver diskutera är att sparkcykelexplosionen skulle ha varit omöjlig om inte villkoren på stora delar av den svenska arbetsmarknaden hade urholkats i grunden. Att åka runt och samla upp sparkcyklar som glada storstadsbor slängt ifrån sig kommer knappast att vara ett jobb för fackanslutna arbetare med fast månadslön. Sparkcykelns bekvämlighet bygger på att någon diskret gör ett servicearbete till ett väldigt lågt pris.

I det avseendet skiljer sig sparkcyklarna inte från hemstädning, nattöppna butiker eller möjligheten att få maten hemkörd från det där lilla hålet i väggen.

Facken förlorar medlemmar

I en rapport från Arena idé konstaterar professor Anders Kjellberg att den fackliga anslutningsgraden i Sverige har gått ner, och att facken fortsätter att förlora medlemmar. År 2006, när Anders Borg och Sven-Otto Littorin startade in kampanj mot fackföreningsmedlemmarna, hade svenska fackförbund en anslutningsgrad på 77 procent. Förra året hade den rasat till 67 procent.

Redan det innebär förstås en väldig maktförskjutning i det svenska samhället. Men rapportens siffror visar att förändringen är större än så. År 2006 var en lika stor del av arbetarna som tjänstemännen medlemmar i fackliga organisationer. I dag är organisationsgraden bland tjänstemän 72 procent medan bara 59 procent av arbetarna är medlemmar i facket. Också skillnaden mellan de som är födda i Sverige och de som kommit hit har ökat. I dag är mindre än hälften av de utrikes födda arbetarna anslutna till en facklig organisation.

Facket kan och måste göra mer för att värva medlemmar, men frågan är hur långt det räcker?

Svenska modellen bryter samman

Det behövs knappast några specialistkunskaper för att tolka siffrorna. Medan den svenska modellen som bygger på en balans mellan löntagarnas och arbetsgivarnas intressen fortfarande fungerar på stora delar av arbetsmarknaden håller precis den modellen på att bryta samman i just de sektorer där löntagarnas villkor är som hårdast pressade. Vi får billig service och bekväma elsparkcyklar, men till priset av växande klyftor och i värsta fall rent utnyttjande av människor.

Det är ärligt talat ett alldeles för högt pris att betala för att få susa fram genom gatubilden.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM