Anställd: Man låter barnen rymma

avSebastian Hagberg

1 av 3 | Foto: PONTUS FERNEMAN
Lövsta ungdomshem i Vagnhärad.

Till Sis ungdomshem kommer ungdomar med svåra psykiska problem.

Men personalen saknar ofta utbildning och känner sig ibland så maktlösa att de låter barnen rymma, uppger en anställd som Aftonbladet pratat med.

– Det kan vara pizzabagare och busschaufförer som jobbar med de här barnen.

Efter Aftonbladets granskning av fallet Elinor har flera personer hört av sig för att berätta om förhållandena på Statens institutionsstyrelses, Sis, ungdomshem.

Aftonbladet har talat med Johanna, som jobbar på Lövsta ungdomshem i Vagnhärad. Hon vittnar om kompetensbrist hos personalen, och ungdomar som inte får den hjälp som krävs.

– Vi försöker se till att så många som möjligt klarar sig, men många är hos oss i flera år utan att det gör någon skillnad. Det är bara förvaring, säger Johanna.

Har inte kompetensen

För att få en fast anställning på ett av Sis ungdomshem så måste man ha utbildat sig till behandlingsassistent. En utbildning som inte är tillräcklig för att hantera de ungdomar som kommer till hemmet, enligt Johanna.

– Jag minns en kille som kom hit från Irak. Han var krigshärjad och hade jättesvåra trauman. Vi har inte den kompetensen, vi är inte psykologer, säger hon.

På ungdomshemmen finns anställda psykologer, men de är sällan involverade i det dagliga arbetet.

– Och vill inte ungdomarna träffa psykologen så slipper de, säger Johanna.

”Man låter honom rymma”

Dessutom är det långt ifrån alla anställda som har behandlingsassistentutbildning. För att verksamheten ska fungera fylls personalstyrkan på med timvikarier som inte har någon utbildning alls.

– Det finns ganska många som har jobbat heltid i flera år. Det kan vara busschaufförer eller pizzabagare som är vana att jobba mycket på udda tider, säger Johanna.

När personal helt utan utbildning får i uppgift att ta hand om barn med missbruksproblem, trasiga familjeförhållanden eller krigstrauman så står de handfallna. Vid ett par tillfällen har personalen känt sig så maktlös att de låtit barn rymma, säger Johanna.

– Det hände med stökiga killar som hade varit instängda länge. Helt plötsligt bokar man klipptid åt honom i Gnesta. Sen ser man till att komma dit tio minuter innan pendeln går. Killen springer ut och hoppar på tåget och personalen åker därifrån. Det har hänt vid åtminstone två tillfällen, säger hon.

Johanna är kritisk till styrningen av ungdomshemmen som hon menar präglas av både resursbrist och feltänkande.

– Man säger att barnet är i centrum, men det tycker inte jag stämmer.

Vad är i centrum, menar du?

– Förvaring. Ta hand om barnet och trolla. Men det går inte. Vi kan inte trolla.

"Det låter mycket märkligt"

Annica Pettersson är institutionschef för ungdomshemmet i Lövsta. Hon håller inte med om att personalen skulle sakna kompetensen som krävs.

– Vi ställer höga krav på alla anställda inom vår institution. Man kan inte jobba hos oss om man inte har vissa kompetenser.

Men ni har ju flera timanställda som saknar utbildning.

– Så kan det vara. Men det är inte så enkelt att slinka in som timvikarie. Vi är väldigt noga när vi anställer.

Annica Pettersson förnekar uppgifterna om att personal skulle ha låtit ungdomar rymma från hemmet.

– Det låter mycket märkligt i mina öron. I så fall har man begått tjänstefel, ett grovt tjänstefel, säger hon.

Fotnot: Johanna heter egentligen något annat.

ARTIKELN HANDLAR OM

Inlåst