Vi är planetens dummaste ras

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Johan Holmberg: Egoism hindrar oss människor från att skapa en bättre värld

Miljön, energin och maten. Tre problem som mänskligheten skapat själv och enkelt skulle kunna lösa – om vi inte var så egoistiska.

Något har gått riktigt snett när vi till och med har tappat vår överlevnadsinstinkt och låter materiella ting som till exempel pengar avgöra vår livslängd, skriver Johan Holmberg.

Samhällets kanske största problem just nu är det rådande klimathotet. Många pratar om det, och många försöker göra något åt det. Samtidigt finns det många som fullkomligt skiter i det, som anser att allt bara är trams. Trots att vi vet att vad människan gör får stora konsekvenser för miljön.

Ta bara köttindustrin. Boskapsuppfödning, inklusive betesmark och djurfoderodling, tar i dag upp 30 procent av jordens isfria land­yta och upp till 70 procent av all odlingsbar mark. Två tredjedelar av allt spannmål som odlas i Sverige blir djurfoder. Endast en tredjedel blir livsmedel för människor. Men varje dag dör 24 000 människor på grund av hunger och undernäring i världen.

Vem som helst kan räkna ut att vi skulle minska svälten om vi slutade äta kött. Det förutsätter ju även att vi i de rika länderna delar med sig.

Och hur kan vi ens påstå oss ha rätten till att plåga djur genom att låta dem leva instängda i burar, göda dem feta för att sedan döda dem och äta upp dem?

Om vi människor är köttätare hade vi troligtvis, som alla andra köttätare, haft tänder som är vassare och spetsigare. Istället har vi ganska platta och rundade gaddar, likt tänderna hos kor, apor och hästar. Prova bara att ge en hungrig bäbis en levande kanin och ett äpple. Sannolikheten att denne skulle börja tugga på kaninen i stället för äpplet är väl knappast troligt?

Inte heller är det naturligt med en sådan massproduktion vi bedriver. Det är både sämre för miljön och för djuren.

Ett annat problem som diskuteras mycket just nu är varifrån Sverige ska få sin ström när våra kärnkraftsreaktorer blir för gamla om några år. Vind- och vattenkraft kan tyckas som en bra och miljövänlig lösning, men står i dag endast för en procent av dagens energi­produktion, och skulle inte räcka för att ersätta kärnkraftsreaktorerna. Flera partier överväger i stället nya kärnkraftsreaktorer. En fullkomligt osannolik lösning då det radioaktiva avfallet kan få förödande konsekvenser för såväl vår jord som för oss själva.

Det finns ett enkelt svar på ovanstående problem, nämligen att helt enkelt minska användandet av elektricitet. De flesta skrattar nog åt det förslaget, hela samhället skulle ju sluta fungera då. Jovisst är det så, vår så kallade levnadsstandard skulle ta några kliv bakåt i tiden om vi helt plötsligt skulle minska vår energianvändning markant, men frågan är om det inte vore en välgärning?

Se bara hur samhället ser ut i dag: Vi är stressade som aldrig förr, folk i tonåren går in i väggen, vi blir allt fetare och fetare. Och det kanske värsta av allt: Folk tar livet av sig. Den absolut viktigaste grundinstinkten hos alla djur är att överleva. Något har gått riktigt snett när vi till och med har tappat vår överlevnadsinstinkt och låter materiella ting, som till exempel pengar, avgöra vår livslängd.

Jag tror tyvärr att många av er som läser den här texten kommer att ha kraftiga synpunkter på den, kanske hävdar ni precis som många andra att det jag skriver bara är nonsens, att vi människor inte alls kan jämföras med andra djur och deras förutsättningar, att vi är en unik ras som kommit mycket längre än andra djur i vår utveckling. Det är nog snarare så att vi är planetens mest korkade ras. För hur kan vi höja oss själva till skyarna när vår målsättning är att minska koldioxidutsläppen med 40 procent medan övriga djur redan ligger på 0 procent?

Så länge vi är ensamma om att bita den hand som föder oss, som vi ju faktiskt gör mot planeten vi bor på, kan man väl inte påstå annat än att vi har mycket kvar att lära av våra genier till djur.

Johan Holmberg

Publicerad: