Abrahamsson: Ett skepp helt utan styrning

HOCKEY

Brynäs sparkar ännu en tränare.

För mig känns den anrika föreningen som ett skepp helt utan styrning. 

Ett mål från SM-guld för 19 månader sedan, nu är det bara tragiskt att se hur framgångsfundamentet har monterats ner sten för sten. 

Ni kan knappast ha glömt den där smått klassiska SM-finalen mellan HV71 och Brynäs våren 2017? Jag kommer i alla fall aldrig att glömma hur hela Kinnarps Arena gungade under den sjunde och avgörande finalmatchen.

Brynäs vann inte, men man hade vunnit något annat: framtidstro, både sportsligt och ekonomiskt. Brynäs kändes som ett lag att räkna med igen, både för oss som följde det utifrån och för de egna fansen.

Rätt förvaltat kunde Brynäs vara med som ett topplag igen under flera år. I stället blev det precis så som det egentligen har sett ut under hela 2000-talet. De två gånger Brynäs stigit upp som en sol har man fallit ner som en pannkaka. 

Jag tänker på SM-guldet 2012 och SM-finalen 2017.

Finaltränaren Thomas Berglund och Brynäs blev något av en ”perfect match” och det var inte alls oväntat. Brynäs är traditionellt sett ett spelskickligt lag. Kombinerat med Berglunds noggrannhet, tydliga kravbild och utanförperspektiv slog det väldigt väl ut.

Min bestämda uppfattning är att det behövs väldigt tydliga ramar, kombinerat med stor kunskap, för att få ordning på omklädningsrummet längst in i Gavlerinkens slitna korridor. Brynässkutan kräver en kapten som vet vad han pysslar med, annars blir det snabbt myteri.

Funnits ett stort missnöje

Det givna när det stod klart att Berglund skulle flytta hem till Luleå var att försöka hitta en tränare som låg så nära hans profil som det bara var möjligt.

Då valde sportchefen Stefan Bengtzén (ja, han har också fått spaken) att helt oväntat plocka in Roger Melin. 

Melin har sina styrkor, men ur ett tränarperspektiv är han så långt ifrån Thomas Berglund det går att komma. Åtta matcher tog det innan Brynäs sparkade Melin.

Hans efterträdare Tommy Sjödin och Jan Larsson tog över och nu har de också fått sparken.

Efter 15 matcher under sin första hela säsong. Sjödin/Larsson är smått unika med tanke på att de radat upp två raka trepoängare innan de fick sparken.

Nu är det inte de två senaste matcherna som sänker tränarduon utan resan fram till de här två matcherna. Jag har hört att missnöjet från spelargruppen har varit stort, inte bara mot Sjödin utan framför allt mot Larsson.

Att Tommy Sjödin fick fortsätta som huvudtränare den här säsongen var egentligen lika förvånade som när Brynäs anställde Roger Melin. 

”Det finns inget bättre på marknaden”, var det budskap jag tyckte sportchef Bengtzén signalerade. 

Spelarkvaliteten i SHL har sjunkit de senaste åren, men det har också gjort att tränarstaberna har blivit ännu viktigare. Inte bara vem som är huvudtränare utan hur man bygger hela tränartrojkan och vilka olika egenskaper som finns där. Där har Brynäs gått bort sig fullständigt.

Stort ansvar på Bengtzén

För de senaste årens tränarrekryteringar ligger givetvis huvudansvaret på Bengtzén. Men ingen sportchef har fria händer att anställa en tränare om de inte har styrelsens godkännande. Så det är definitivt fler än Bengtzén som bär skuld här.

Sjödin och Larsson gjorde det helt okej förra säsongen som livräddare när de tog över efter sparkade Melin. Den här säsongen har i det stora hela varit ett misslyckande

Försöket att totalt göra om spelsystemet till den här säsongen slog helt fel. Dels fungerade det inte, dels skapade det en ännu större misstro från spelargruppen. 

Under hösten har Brynäs famlat efter ett sätt att spela, och trots att jag sett de flesta av matcherna har jag inte förstått hur de vill uppträda.

Känslan är att det har varit alldeles för passivt och old school, med för många burskydd och uppställda styrspel.

Helt felbyggt lag

Till Sjödin och Larssons försvar måste sägas att de har serverats en spelartrupp som varit totalt felbalanserad. Enkelt uttryckt har det funnits alldeles för många defensiva backar och för många breddforwards. 

Redan för en månad sedan skrev jag en analys som gick ut på att om Brynäs har högre ambitioner än att undvika kval bör både sportchef Bengtzén och tränare Sjödin få sparken. Nu har det blivit precis så.

Sjödins assistent Magnus Sundquist tar nu över och för mig är det ingen lösning som direkt gör att det pirrar i kroppen.

Sundquist är van att vara huvudtränare, dock inte på den här nivån. För mig känns han som en defensiv coach, vilket vi såg under hans tid i Tingsryd, och jag är högst osäker om han på sikt är någon räddare i nöden för Brynäs.

Han brottas dessutom just nu med samma felbalanserade trupp som Sjödin gjorde. 

Med tanke på hur tränarmarknaden ser ut i november och att Brynäs redan har Melin, Sjödin och Larsson på lönelistan utgår jag ifrån att tanken är att Sundquist ska vara kvar säsongen ut.

Men när det gäller Brynäs är osvuret definitivt bäst. 

ARTIKELN HANDLAR OM