ÅSIKT

Stefan Löfven bör ta varning av Coca Cola

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Jimmy Wixtröm / AFTONBLADET / 85325

Den 23 april 1985 meddelade världens mest kända läskedrycksmärke, Coca Cola, att de bytte recept. Den nya drycken döptes i dagligt tal till "New Coke" och var lite sötare. Eller som kritikerna anmärkte - lite mer som Pepsi. Det var, som The Coca-Cola Company skriver på sin hemsida, den största risk man någonsin tagit och svaret blev ett episkt ramaskri från konsumenter, medier och en chockerad amerikansk allmänhet.
Alltihop började med att Coca Cola bytte VD 1980 till Roberto Goizueta. Han fick i uppgift att vända företagets krympande marknadsandel mot främst Pepsi Cola. Efter en hemlig studie, "Projekt Kansas", där man genomförde blindtester med olika smaker så lanserades den nya produkten i en massiv marknadsföringskampanj.

Alla hatade den. Till och med Fidel Castro protesterade och kallade den nya smaken för "Amerikansk kapitalistisk dekadens". Coca Cola hade helt underskattat konsumenternas, och hela befolkningens, kärlek till sin ikoniska produkt. Efter 79 dagar kastade man in handduken och började tappa upp vanlig Coca Cola i flaskorna igen. I dag är berättelsen om "New Coke" en av marknadsföringshistoriens klassiska misstag och innehåller flera viktiga varningar. Den viktigaste är: utgå ifrån dina konsumenter, läsare, tittare - eller väljare. De gillar dig av en orsak. Eller som Tage Erlander uttryckte samma insikt när han lämnade över ordförandeklubban till Olof Palme: lyssna på rörelsen.

Ta strid

I morgon kommer Stefan Löfven (S) att läsa upp sin regeringsförklaring i Sveriges riksdag. Där finns mycket bra, satsningar på välfärd och familjevecka, en radikal klimatpolitik och mer jämställdhet, familjeåterförening för flyktingar och pengar till LSS. Men även en bitter bismak av liberala reformer. De mest problematiska handlar om introduktion av marknadshyror vid nybyggnation och en försämrad arbetsrätt. Kompromisserna som gjorts med Centerpartiet och Liberalerna är långtgående och det finns ingen anledning att hymla: mot detta tänker vi ta strid.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk och kan lova dig som läsare att vi kommer att fortsätta argumentera för våra värderingar oavsett vilka uppgörelser socialdemokratiska partiet eller LO går med på. Vår lojalitet är inte mot Stefan Löfven utan mot dig som läsare. Vi står upp oavsett varifrån vinden blåser.

Fördelningspolitik

Det mest allvarliga med uppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är fördelningspolitiken. På M-KD-budgetens stora skattesänkningar läggs nu även utvidgat RUT-avdrag och borttagen värnskatt. Det är dåliga reformer som bidrar till mindre jämlikhet i Sverige, tvärtemot den politik som behöver bedrivas. Stefan Löfven riskerar, precis som Coca Cola gjorde, att skrämma bort sina nuvarande kompisar utan att egentligen hitta några nya. För att kompensera detta krävs andra, Socialdemokratiska, reformer som ökar jämlikheten och förbättrar välfärden för alla. Det kommer bli svårt att finansiera, särskilt om konjunkturen viker. Men det är nödvändigt.

Det unika med svensk socialdemokrati är förmågan att förena jämlikhet med ekonomisk tillväxt, utjämning med utveckling. Högern hävdar alltid att detta är omöjligt men som arbetarerörelsen gång på gång har visat kan humlan flyga. Stefan Löfven behöver lyckas igen, trots det släpankare ett budgetsamarbete med borgerliga partier innebär.
Är detta möjligt? Det måste det vara.

Rädda det öppna samhället

Den svenska vänstermitten-regeringen är resultatet av att liberaler och socialdemokrater samarbetar för att rädda det öppna samhället och värna vad som brukar kallas "världens modernaste land". I resten av Europa vinner nu den auktoritära och populistiska högern terräng och vi vet inte var det slutar. Misslyckas Stefan Löfven kan resultatet om några år bli en konservativ regering även i Sverige, med eller utan Jimmie Åkesson.

Sverige har fantastiska möjligheter. Vi är ett av världens rikaste länder med en välfärd, forskning och industri i absolut toppklass. Men det krävs en fast politisk vilja för att fördela det växande välståndet rättvist, som det en gång stod på Socialdemokraternas valaffischer. Och då behövs aktiv fördelningspolitik. Men är detta verkligen möjligt med Centern och Liberalerna, invänder vän av ordning? Det borde det vara, även mittenpartierna bör inse att Sverige måste hålla ihop om vi ska klara det här. Ju fler människor som lämnas efter desto mer kommer polariseringen och extremismen att öka.

Högern lär återhämta sig

Moderaterna är ett sargat parti. Efter Ulf Kristerssons aggressiva utfall mot sina forna Alliansvänner så krävs antagligen en ny partiledning innan de blir en kraft att räkna med igen i svensk politik. Men de kommer tillbaka, tro inget annat. Och högern är större än sina partier, där ingår stora delar av näringslivet, ledarsidor, tankesmedjor och en formidabel armé av fotsoldater i sociala medier. De stora striderna de kommande åren lär inte utspela sig i riksdagen utan i opinionsbildningen. Politik är - till syvende och sist - en kamp om idéer.

För Coca Cola tog det drygt två och en halv månad att skota "New Coke". Det visade sig att företagets bästa tillgång var att inte ändra sig, att det ursprungliga receptet var bättre än alla kopior. Socialdemokraterna måste klara att skilja på vad som är egen politik och kompromisser, vad partiet vill ideologiskt och vad som är konsekvensen av att man faktiskt bara har 28 procent. Men då måste man börja agera som parti och folkrörelse igen - inte bara som regering. Socialdemokratin måste återigen bli "ett regeringsparti i opposition mot orättvisor" och inte bara en förvaltare av kompromisser med andra partier.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM