Drabbande hudlöshet när allt faller i realtid

Livefiktionen är den nya berättartrenden

Av: Victor Johansson

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Makarna Dietz visar sina öppna sår. Autofiktion räcker inte längre – nu är det livefiktion som gäller, skriver Victor johansson.
Foto: youtube
Makarna Dietz visar sina öppna sår. Autofiktion räcker inte längre – nu är det livefiktion som gäller, skriver Victor johansson.

Efter autofiktionen tycks nästa stora berättartrend vara livefiktionen: förmågan att i realtid dramatisera den personliga krisen. Allra tydligast blev det i höstas när Isabella Löwengrip – hotad av konkurs – skapade ett drama som kunde följas i samtliga kanaler: blogg, sociala medier, branschpress och nyhetsmedia.

Ödsliga foton av Lidingövillan som lades ut på bostadsmarknaden, Instagrambilder där hon kramar om sig själv och blickar oroligt mot horisonten. Jag fann mig själv spara ner de starkaste inspirationscitaten: ”I’m not sure that I know who I am all the time but I know that I’m worth something – at least it’s a start”.


Konsten att beskriva det pågående fallet – skapa en dramaturgi kring det egna sammanbrottet – blev än starkare med Sveriges Radios Fredrik Söderholm. Efter P3:s poddsatsning Hej jag heter Fredrik, dokumentärserien där medieprofilen skildrar sin väg tillbaka från missbruk, tog han ett återfall på bästa sändningstid: fredag kväll på Instagram Stories.

Måndag morgon, tillnyktrad hemma i Stockholm, lanserades en blogg på Nöjesguiden där rapporterna från avgrunden fortsatte att publiceras med tydligt narrativ. En slags Under vulkanen i det digitala tidevarvet. Det var något nytt. Där vi tidigare sett kändisar dela med sig av sina tillkortakommanden i retrospekt: missbruk i ljuset av frälsning, depression i perspektivet av den friske, blottades nu motgångarna när de uppstod.

Autofiktionen – där någon delgav ett skamfullt minne från norska kusten 1989, beskrev en misslyckad date i Sundbyberg 1995 – räckte inte längre till. Vi krävde öppna sår, obearbetade trauman, känslor berättaren själv inte styrde över.


Under hösten har vi sett influencern och författaren Margaux Dietz publicera sitt alldeles egna Scener ur ett äktenskap. Vi har fått följa en relation i sönderfall. Från de första tankarna om svalnande känslor, en barnfamilj i upplösning, till den akuta separationen i november. I måndags höll paret en Q&A på Youtube om sitt slocknade kärleksliv. Följarna fick ställa frågor om känslostatus, hur tvååriga sonen mår, tillvaron som nyseparerade. Här fanns ingen tid att sörja. The show must go on.


Jag stänger ner och tittar på Netflix skilsmässodrama Marriage story. Noah Baumbach står för regin, Scarlett Johansson och Adam Driver spelar huvudrollerna, storyn är gripande, manuset genomarbetat. Trots detta: Det känns plötsligt inte längre tillräckligt. Replikerna faller kort, känsloutspelen upplevs hämmade, trubbiga. Allt sker på avstånd. Inget drabbar lika hårt som hudlösheten när familjen Dietz ska visa upp en enad front på Youtube.

Publicerad:

LÄS VIDARE