Rhyes musik är balsam för en stressad tid

Publicerad:
Uppdaterad:
Rhye består i dag bara av Mike Milosh. Nu är han tillbaka med sin dunkuddemjuka r’n’b-pop.
Foto: Emma Marie Jenkinson
Rhye består i dag bara av Mike Milosh. Nu är han tillbaka med sin dunkuddemjuka r’n’b-pop.

MUSIK

ALBUM Sju år efter debuten är Rhyes musik fortfarande förförisk och långsam. Kvaliteter sällsynta i dagens pop – musik svår att lyckas med.


Rhye
Home
Caroline


POP I början av förra decenniet var Soundcloud fortfarande exotiskt, musikbloggarna viktiga och popstjärnor plötsligt intressanta då de tvingades tävla med en hel värld begåvade sovrumsproducenter. Utgången blev en fluffig, mjuk och älskvärd parentes i pophistorien.

Mjukast av alla var kanadensaren Mike Milosh. 2013 släppte han kammarsoulsuccén ”Woman” med internetmysteriet Rhye (på den tiden var alla nya artister internetmysterier – till och med The Weeknd). Miloshs fjäderlätta falsett liknades vid Sades och ledde inledningsvis till spekulationer om vilket kön sångaren tillhörde. Samma år toppade han sin dunkuddemjuka r’n’b-pop med soloalbumet ”Jetlag”. Låtarna ”Open” och ”Slow down” är två ledmotiv till denna, av många säkert redan bortglömda, era.

Sju år senare har duon Rhye halverats till Mike Miloshs enmansband. Han har hunnit med hundratals konserter, andra albumet ”Blood” och pianoprojektet ”Spirit”. Han har även skiljt sig och träffat nya kärleken Genevieve Medow-Jenkins. Under pandemin har de tu spelat in små meditationsfilmer under namnet ”Secular sabbath” – en amerikansk variant av SVT:s ”Träna med Sofia” för fleece-hipsters. Miloshs improviserade soundtrack till dessa har, tillsammans med en längtan efter en fast punkt, banat väg för nya albumet ”Home”.

Rhyes musik handlar nästan uteslutande om skönhet. En av sångerna heter rätt och slätt ”Beautiful”. Singlarna kommer med krispiga videor av romantiska yogaklasser och lekande barn i Big Surs solnedgång. Men Milosh har tillräckligt mycket hjärta, svärta och konstnärlig riktning för att ”Home” aldrig ska sluta på en reklambyrå. Det är ingen lätt sak att göra sensuell musik, men kanadensaren gör det med samma elegans som Jessie Ware på fjolårets ”What’s your pleasure?”. Stråkar, rysk balettstämning och sakrala körer fyller de små katedralerna till sånger med liv.

Det går utmärkt att lyssna på ”Home” i ett svep. Låta den ombona hemmet som en diskret linnegardin. Musiken ber inte om uppmärksamhet varje sekund. I stället har den lounge-kvaliteter – en genre som först på senare år fått upprättelse tack vare modern dansmusik. Produktionen känns nära, liksom i örat. Ljud från rummet, små knäpp från en brasa sent om natten, läcker in.

”A slower pace baby is the way that I love”, sjunger Milosh i ”Black rain”. Hans musik har aldrig varit i takt med tiden. Den är för oss som inte riktigt hänger med.
BÄSTA SPÅR: ”Come in closer”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE