Ännu en hedersmördad kvinna som skrek på hjälp

Ex-maken dömdes till livstids fängelse

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Kvinnan hittades med svåra stickskador i Mölnlycke, öster om Göteborg.

Vi har hört det förut.
Kvinnan visste att hon skulle dö. Hon bröt tystnaden om hoten och våldet, och sökte gång på gång samhällets beskydd. Hon ansökte om kontaktförbud mot ex-maken som kränkte hennes frihet, med släktens vetskap. Det handlade om hedersförtryck. Löftet: “Jag ska döda dig och aldrig låta dig vara ifred.”

Faran blev akut 2016 när hon lämnade sin make, Rizgar Akram Abdulrahman, den kusin hon gift sig med som mycket ung. En man som liksom hon var irakisk kurd, och som hon inte valt själv.
Mannen, som gjort militärtjänstgöring i Irak som polis, hade hon bara träffat några få gånger före giftermålet. Bröllopsnatten blev en mardröm hon helst ville glömma efteråt. Äktenskapet präglades av våld och hot, men gav upphov till två barn. Hon fann en ventil i studierna och i jobbet som ekonom. Till slut kunde hon lämna Abdulrahman. Efter skilsmässan mötte hon kärleken, i en man hon träffat på jobbet. Lycka som grumlades av den största rädsla.

Abdulrahman hotade både henne och hennes nya man. Han sökte upp henne och misshandlade henne, vilket hon anmälde till polisen. Skadorna dokumenterades.

Utredningen lades ner. Orsak: bevisproblem.

Skrev ner sin livshistoria

Hon berättade både för sin chef och för företagspsykologen om hotbilden, om stressen hon levde under. Hon bad sin hyresvärd om att få byta lägenhet, på grund av hotbilden. Släktingar till kvinnan försökte beveka ex-maken, men utan resultat. På sin sida av släkten hade han stöd. Hennes nya man fick lösenordet till hennes mejl. Där hade hon skrivit ner sin självbiografi i ett dokument, i händelse av hennes död.

GT har tagit del av dokumentet, och målar bit för bit upp hennes livshistoria. Om en förtvivlad kamp mot frihet, som fick ett brutalt slut.
Den 21:a december 2018 mördades hon vid en sopstation i Mölnlycke. En anteckning på akutmottagningen på Sahlgrenska anger “Multipla knivhugg mot thorax, huvud och hals”.
På måndagen föll domen mot Abdulrahman, 49. Livstids fängelse för mord. Han dömdes även för grovt vapenbrott och olaga hot.
Vi har hört det förut, som i Fadime Sahindals vittnesmål.

Kvinnor som ropar på hjälp. Som påtalar hot, våld och förtryck. Och sedan mördas. Hur många mord ska det krävas innan varje larm om hedersvåld får myndigheter att sätta sig käppraka i ryggen och vända på varenda jävla sten?

Ta varje rop på hjälp på allvar

När det kommer till hedersförtryck är det hela nätverk som utgör faran. Fler som bygger murarna. “Det är riktiga stålkvinnor som bryter sig ut!”, konstaterade Botkyrka kvinnojours ordförande Elisabeth Uddén.
Hedersrelaterade brott ska få en egen brottsrubricering, en fråga som Liberalerna drivit i januariöverenskommelsen. Utreseförbud för barn som riskerar att föras utomlands och utsättas för hedersbrott är på gång. Det är utmärkt.

Alla delar av samhället behövs i kampen mot hedersförtryck, inte minst i form av resurser, och boenden till de som bryter sig ut. Ökad kunskap, hela vägen från lärare till socialsekreterare till poliser, och vi måste våga tala öppet om problemet.

Men framför allt måste rättsväsendet bli bättre på att ta varje rop på hjälp på allvar.

Modet att försöka bli fri får inte vara förgäves.

avPernilla Ericson

ARTIKELN HANDLAR OM