Mejla

Linda Skugge

Sluta slentrian-gilla och säg vad du tycker

Ärlighet varar längre än snällhet

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: getty

”Det säger ingenting om ditt skrivande att vänner gillar dina texter.”

Så skriver författaren Augustin Erba i en text i Dagens Nyheter som handlar om hans fyrtioåtta refuseringar. Det är förfärlig läsning för alla oss som slåss om att få ut våra böcker i en allt krympande bransch. Och extra hemsk för de av oss som faktiskt tror på det våra vänner säger.

De allra flesta har svårt att ta till sig beröm. Negativ kritik suger folk åt sig och tar för sanning, medan de låter berömmet bara rinna av dem.


Men så är inte jag. Jag tror urskillningslöst på alla snälla ord. De kryper in i hjärnan, fastnar där och går omöjligt att tvätta bort.

Jag är som ett sådant där barn som blivit helt sabbat av att alltid höra vad fint du ritar i stället för vad kul att du använder orange.

Jag är så lyckligt lottad att jag varje vecka får sitta i en tv-panel tillsammans med skådespelerskan Marie Göranzon. Det finns ingen som är så bra på att säga snälla saker som hon.

”Du måste skriva en monolog! Du är så rolig”, säger hon alltid när vi ses. ”Du måste åka ut på en standup-turné. Jag ska bli din manager.”

Varje gång ler jag klädsamt förläget för att jag har lärt mig att det är så man ska göra. Men innerst inne tror jag på Marie Göranzon och börjar göra upp planer för en turné. Hur svårt kan det vara, liksom. Och hon säger ju att jag är rolig. Varför skulle hon säga det om hon inte tyckte det?


Jag är något så ovanligt som en blyg megalomaniker. Jag har jättegott självförtroende men kan inte föra mig i sociala sammanhang.

Och det här storhetsvansinnet förgör mig. Det äter långsamt upp mig. För jag tycker aldrig att jag får de uppdrag eller den yrkesrespekt jag förtjänar.

Positiva recensioner gör mig arg. Om jag är så jävla bra, varför vill ingen översätta mina böcker? Var är priserna?

Varför säger ni snälla saker om ni inte menar det? Tänker ni någonsin på att berömmet för alltid sitter kvar och skapar orealistiska drömmar? Och att det gör oss till osympatiska människor med helt fel självuppfattning?

Jag är på god väg att bli bitter. Men jag vill inte vara bitter. Jag vill vara glad, känna mig fri och härlig. Jag vill vara en trevlig människa som är tacksam och ödmjuk inför de skrivjobb jag faktiskt får. Jag vill vara generös mot andra, bli genuint glad för deras framgångar. Jag vill ha en nykter syn på min egen förmåga.

Jag vill inte vara nedtyngd av ett storhetsvansinne som saknar verklighetsgrund.


Så inför 2020 ber jag er – sluta komma med allt detta meningslösa beröm. Sluta slentriangilla dina vänner. Skriv inte osanna positiva recensioner bara för att det är obekvämt att såga.

Var i stället ärlig, ge konstruktiv kritik och bra råd.

avLinda Skugge

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM