Så sviker Socialdemokraterna de mest utsatta

Foto: TT
KOLUMNISTER

Arbetarnas och solidaritetens högtidsdag har blivit välgörenhetens och nådegåvornas.

När de krympande tågen med slokande fanor marscherar sitter tiggare utanför butikerna och följer spektaklet, kanske med nyfikenhet, kanske med förundran, troligen med likgiltighet. Människorna som går förbi på gatan har inget med dem att göra.

Trygghet, demokrati, sammanhållning! ropar demonstranterna. I tiggarens pappmugg skramlar mynten. Blir det fler eller färre på arbetarnas högtidsdag?

Tiggarna saknar utbildning, ofta är de analfabeter. I en polisutredning från Växjö gällande människohandel kan man läsa om bulgariska och rumänska tiggares jämmerliga tillvaro. Ett överbefolkat hus i Hultsfred. Ett läger med utkylda husvagnar och skrotbilar som bostäder i Hovmantorp. Möglig och ruttnande mat ur containrar till arbetarna, "cheferna", slavdrivarna, har ätit på McDonalds.

Maten stinker men de försöker äta ändå.

 

Läsningen är trist och entonig juristprosa, innehållet outhärdlig socialskildring från 1800-talet.

Nej, från Sverige år 2018.

Den som fortfarande tror att lidande förädlar och att fattigdom alstrar solidaritet blir besviken. Det finns inget vackert. Bara lurendrejeri, hjälplöshet, misshandel, fylla och ändlösa dagar framför småländska butiker. Upp 6.00. Tillbaka i lägret vid 21-tiden. Försöker någon smyga undan några kronor? Tiggarna får avlägga ed i kyrkan på att de lämnar allt ifrån sig.

Cheferna lyssnar på eden och för bok över tiggeriets ekonomi. En kvinna tigger ihop 300–500 kronor per dag. Bra. En annan får bara ihop några kronor. Han får bannor. Han vill byta plats men beordras att sitta kvar, dag efter dag.

Tiggarna får lära sig att säga hej, hej och tack så mycket. Det är viktigt. De ska sitta på samma plats och bli bekanta ansikten. Då ger svenskarna mer.

Kan man lita på personalen? Trots eden? Chefen lägger en märkt femtiolapp i en mugg när tiggerskan sover.

Jo, hon lämnar den som hon ska vid kvällens redovisning.

Den som missköter sig bötfälls.

De bötfälls om de går på toaletten, röker eller dricker kaffe under tiggarpassen. Böterna förs in i räkenskaperna. Men hur ska de betala sin bot när de inga pengar har? Det sätts upp på skuldkontot.

 

Hur mycket pengar inbringar tiggeriet till dem som driver verksamheten? Oklart, men en av slavdrivarna överför 899 278,50 kronor till Bulgarien.

Vi vet så mycket eftersom polisen i Växjö spanade på ligorna. Vi vet hur de lurade sina utfattiga och oförstående landsmän. En fick furstligt förskott: 150 leva, uppemot 900 kronor, och en häst. En kvinna fick löfte om att "leva som en drottning" med badrum och plats att sova.

De behandlades som tjänstehjon.

Sex dagar före första maj fastställde Göta hovrätt de domar som tingsrätten i Växjö redan avkunnat, i något fall skärptes domen. Sex bulgariska män dömdes till fängelse i upp till sex år för människohandel.

Tack vare polisen blev det stopp för denna brutala, grova brottslighet.

Men det var på grund av politiken den var möjlig.

I åratal har tiggarna rest upp från Balkan. En del är hitlurade av samvetslösa ligor, andra är väl här på egen hand. I tiggeriets spår följer nedskräpning där i Stockholm ett saneringsföretag får köra runt för att ta hand om avfall och fekalier efter tiggarlägren. Förslumning. Kriminalitet.

Detta högst reella problem har från socialdemokrater och andra bemötts med fraser och feghet. Att förbjuda tiggeri strider mot en perverterad bild av godhet. Förra socialdemokratiska justitieministern Thomas Bodström föreslog rentav att vi ska införa tiggarlicenser, en modern variant på den gamla tiggarstaven.

 

Och statsminister Stefan Löfven förolämpar allmänhetens intelligens genom att säga att man inte kan förbjuda fattigdom. Som om någon trodde. Som om saken gällde det.

Res dig. Gör din plikt. Kräv din rätt.

Dessa gamla stolta deviser gäller inte människor på Balkan. Socialdemokraterna har hjälpt till att omyndigförklara sina medmänniskor och parkera dem på samhällets nådesida.

Trygghet, demokrati, sammanhållning! Så lyder dagens officiella paroller. Demonstranterna tågar längs gator där tiggare hoppas på en slant. Så ser ett land ut som ersätter handling med fraser.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM