Stöd amnesti för de ensamkommande, S

Debattörerna: Det enda rätta om ni vill hålla ihop Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Foto: TT (MONTAGE)
Håll ihop Sverige, socialdemokrater! Ställ er bakom amnesti för Sveriges ensamkommande ungdomar – och ett stopp för tvångsutvisningarna till kriget i Afghanistan nu, skriver 34 organisationer.

DEBATT. Tisdagen den 1 oktober genomfördes ännu en massdeportation från Sverige till kriget i Afghanistan. Flera av de som på detta sätt får sina liv förstörda av den svenska staten, är etablerade svensktalande skolungdomar som kom hit som barn
2015.

Jakten på de ensamkommande, inlåsningen i förvar och tvångsutvisningarna till Afghanistan åstadkommer inget av godo – inte för någon. Det enda resultatet – förutom de drabbades förstörda liv och ett uppenbart slöseri med skattepengar – är
söndertrasade svenska familjer, skolklasser, idrottsföreningar, företag och församlingar runt om i hela Sverige.

En som har uppmärksammat problemen med det splittrade Sverige är socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. I ett facebookinlägg den 18 september 2019 efterlyser han, i egenskap av socialdemokrat, ett jämlikt samhälle som håller
ihop. Shekarabi säger sig vilja bryta segregationen, som han beskriver som "ett allvarligt hot mot sammanhållningen, jämlikheten och tilliten i vårt land".

Då har vi ett förslag till varje socialdemokratisk riksdagsledamot som har Sveriges bästa för ögonen. Håll ihop Sverige! Ställ er bakom den aktuella riksdagsmotionen från tre miljöpartister, som föreslår permanenta uppehållstillstånd för Sveriges ensamkommande ungdomar, och ett stopp för Sveriges utvisningar till kriget i Afghanistan.

"Men varför ska de ensamkommande särbehandlas?" tänker du kanske nu. Du kanske inte vet hur illa just de ensamkommande har blivit behandlade här i Sverige?

Låt oss berätta!

De flesta ensamkommande, en majoritet med ursprung i Afghanistan, kom till Sverige som barn 2015. Då välkomnades de med öppna armar, i trygga familjehem eller särskilda ungdomsboenden med personal. Samtidigt kunde vissa privata aktörer tjäna miljonbelopp genom myndigheternas oförmåga att hantera våra gemensamma skattemedel.

Det där blev ju väldigt dyrt. Sedan kom någon beslutsfattare på att barnen enkelt kunde bli 18, genom att Migrationsverkets handläggare ändrade deras ålder. De flesta afghaner har ju inte id-handlingar av svenska mått, så det var behändigt att
begära just sådana utifrån idén: "Inga id-handlingar, alltså har de ljugit om sin ålder."

På så sätt kunde Sverige kringgå barnkonventionen, och behandla tusentals barn på ett sätt som annars aldrig hade varit möjligt.

Ensamma och utsatta barn som flytt från krig och förföljelse, vissa så unga som 14–15 år, skrevs raskt upp i ålder. De slängdes ut från sina ungdomsboenden från en dag till en annan, och hänvisades till Migrationsverkets billigare masslogi i olika delar av landet.

Detta trots etablerade vuxenkontakter, som skolpersonal, psykologer och kuratorer, jämnåriga vänner och olika fritidssysselsättningar i sina svenska hemkommuner.

Trycket på ideella boenden på hemorten blev massivt. Tusentals svenska familjer öppnade inte bara sina hjärtan, utan även sina privata hem och sina plånböcker för att erbjuda ungdomarna trygghet på hemorten.

Tanken var att de självklara uppehållstillstånden snart skulle vara i hamn – Afghanistan är trots allt ett land i krig sedan 40 år tillbaka, och ett av världens farligaste länder. Snart skulle ungdomarna äntligen få börja leva värdiga liv, studera i
lugn och ro, börja planera för sin framtid och bidra till vårt gemensamma svenska samhälle.

Då kom avslagen. Standardformuleringar visade på det bakomliggande syftet: "Alla ska ut!", oavsett vilka adekvata skäl som anfördes av erfarna jurister. Domstolarna var med på noterna, och gick på Migrationsverkets linje. Sedan började Sveriges
tvångsutvisningar av barn och unga till ett av världens farligaste, fattigaste och mest korrupta länder.

Den svenska allmänheten, liksom stora organisationer, företag och föreningar, protesterade mot att Sverige, tidigare ett internationellt föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter, nu frångick både lagar och konventioner för att bli av med de
misshagliga ungdomarna. Allt grundat i ett hårt kritiserat mutavtal med Afghanistan.

Människohandel, helt krasst. Med våra familjemedlemmar, skolkompisar, idrottskamrater och församlingsmedlemmar.

Och ja, det kostar. Polisens jakt på de ensamkommande, bland annat i form av massiva razzior i privata hem kostar, inte bara i kronor och ören. Migrationsverkets förvar, en plats där oskyldiga asylsökande låses in i väntan på tvångsutvisning, kostar mer än 4 000 kronor per person och dygn.

Många barn och unga sitter inlåsta på detta sätt i månader. Detta i sin tur genererar ytterligare kostnader i form av psykisk ohälsa och vårdbehov, inte bara för de deportationshotade, utan även för de etablerade svenskar som sekundärtraumatiseras av återkommande statliga kränkningar av människovärdet.

Låt oss därför, i stället för att fortsätta bespotta och avhumanisera en ytterligt utsatt grupp svenska samhällsmedlemmar, jobba för allas bästa. Håll ihop Sverige, socialdemokrater! Kräv amnesti i form av permanenta arbets- och uppehållstillstånd för Sveriges ensamkommande ungdomar, och ett stopp för tvångsutvisningarna till kriget i Afghanistan nu!


Faiaz Dowlatzai, Ensamkommandes riksförbund
Marit Törnqvist, nätverket NU ÄR DET NOG!
Kamal El Salim, Refugees Welcome Sverige
Ingrid Eckerman, nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!
Karin Fridell Anter, Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande unga
Ellie Cijvat, föreningen Sverige för flyktingamnesti
Mikael Mery Karlsson, förbundet Tillsammansskapet
Benjamin Fayzi, Ung i Sverige
Christina Huldtin, nätverket Azadi, Umeå
Emma Rydén, Bygden bryr sej, Svärdsjö
Jessica Rydell, föreningen Drömhotellet, Kalmar och Öland
Sussi Jonson, EKB-jouren, Ronneby
Farzan Frozan Mozaffari, Ensamkommandes Förbund, Stockholm
Terese Hansen, Ensamkommandes Förbund, Växjö
Örjan Carlbring, nätverket #femövertolv, Östersund
Kersti Gustafsson, Frivilliga familjehem i Norrköping
Eva Brandsma, Frivilliga familjehem på Värmdö
Lena Bieber, Goda krafter för ensamkommande unga i Växjö
Linda Karlsson, föreningen Hitta hem, Kumla
Lizzie Karlsson, Ingen människa är Illegal, Östersund
Shari Sabel Strandmark, föreningen Innovadora, Stockholm
Janina Bengtdsotter, Kompis Falun
Paola Lundmark, nätverket Låt dem stanna, Umeå
Bosse Johansson, Mångkulturellt Centrum, Ronneby
Leif Sundin, Ett Norrköping för alla
Minna Blom, Silvermissionen, Sala
Pia Dauhn, Kulturföreningen Stjärnstoff, Karlskrona
Christina Rhodin, nätverket Skåne för amnesti
Maria Sundblad, Stödföreningen för ensamkommande i Hörby
Märta Råberg, Ung i Sverige – Skåne
Anna Rosenkvist, Ung i Sverige - Västerbotten
Viktoria Sterner, Vi i världen, Karlstad
Klara Patzauer, Världen i Värmland
Anna Lindberg, Österlens stödförening för flyktingar


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.